Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I Nanking - Ginling College
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bild, en demonstration, som amerikanarna säga, väl
så god som de andra.
En dag gjorde jag visit i min kineslärares hem. Hans
gamla mor kom själv så artigt tillsammans med sonen
för att hämta mig. Jag hittade ej vägen, och det skulle,
enligt god kinesisk sed, vara alldeles omöjligt för honom
att ensam följa mig ute. Men här i studierummet kan
man sitta fyra ä fem timmar dagligen mitt emot
varandra. Det går an! I hemmet funnos tre yngre, gifta
kvinnor, två hans bröders hustrur och en kusin, änka.
Två små pojkar funnos där ock, och så den yngre
brodern. Min lärare förklarade, att han velat bjuda mig
för länge sedan, men han hade ej vetat, hur fattigt och
trångt det var numera i hemmet, han hade ej besökt
det på tio år. Det var ett vanligt enkelt kineshus
innanför en gata, med stengolv i det lilla
mottagningsrummet och aUa tecken av att det var, som han berättat
mig, ett försök av en fordom välbärgad familj att
hålla sig uppe. Ännu hans farfar var en stor köpman
i silke, men från Taipingupprorets dagar, då familjen
flydde och skingrades, har den aldrig återvunnit sitt
forna välstånd. Modern var en sådan rar kvinna, med
ett vackert och klokt ansikte. Hon hade rysligt små,
snörda fötter, liksom ock de yngre hustrurna. Barnen
roade mig mest, först voro de så skygga, men jag vann
dem med gotter, som jag hade med mig. Dessa kvinnor
hade inte minsta reda på yttervärlden, de gå aldrig ut,
inte ens på gatan utanför sitt hus i vanliga fall. De
ha intet annat att göra än att passa sina barn, och som
de bara hade var sitt, var det inte svårt. De sy också
sina kläder. Till grovsysslorna ha de tjänarinnor. Den
gamla modern var litet döv och talade en riktig nankingsk
lokaldialekt, så vi fingo använda sönerna som tolkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
