Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. I Nanking - En vår i det gamla Nanking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sköta sina studier styvt och skulle vara en heder
för en kvinnlig studentkår var som helst i världen.
Deras intresse för studierna övergår säkerligen
betydligt medelnivån bland våra kvinnliga studenter i
Västern. Deras flit är över allt beröm. Då man
betänker, att i detta college det mesta av studierna,
föredrag, föreläsningar uppsatser etc. sker på ett
främmande språk, för dem minst lika svårt som vad latin
eller grekiska vore för oss, då måste man medge, att de
uppnå förundransvärt goda resultat.
De finna tid till frivilligt arbete för andra också.
De äro alla medlemmar av en studentförening, kristen
till sitt syfte. Där ha de ofta intressanta samtal och
diskussioner och ordna ibland fester med föredrag för
stadens damer. Varje söndagseftermiddag har föreningen
sin egen söndagsskola för traktens fattiga barn, många
av barnens mödrar komma ock. Nu ha de även på eget
initiativ startat en reguljär skola för ett tjugutal fattiga
flickebarn från grannskapet. Nästan alla
studentskorna ge något av sin fritid till att undervisa i denna
lilla skola, som nu hålles dagligen kl. i—4 e. m. En av
studentskorna, fröken Ho, hon som gått i en svensk
missionsskola och där ock varit lärarinna i flera år,
är föreståndarinna för den lilla skolan och ordnar med
schemat. De ha fått ett rum med gård inom colleget,
nära gatan, för sin skola, men för resten ordna de med
allt på egen hand. Det är mycket roande att se
småttingarna där, särskilt då de ha lek eller gymnastik,
vilket också ingår i schemat. De unga studentskorna
leva verkligen ett rikt och lyckligt liv här i den kristna
högskolan. Jag har ock hört dem själva i diskussioner
betona, att de äro ett litet privilegierat fåtal ännu och
att ansvaret, som vilar på dem, då de gå ut i arbetet,
0 — 23176. I. Wikander, Fem år i Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
