Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - Lilla Vårbarns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortplanta hans och ättegrenens namn. Och vilken
upphöjelse för den unga hustrun!
Men —.den lille sonen dog efter ett år. Och faderns
sjukdom hade gjort allt större framsteg. Var så allt
hopp ute för dem? Nej, hos de sörjande och
förtvivlade började ett nytt hopp vakna.- Den unga modern
skulle åter föda ett barn. Nu måste det ju vara en son,
ty detta var det sista hoppet. Så föddes — lilla
Vårbarn, bara en flicka. Och fadern dog.
Så har lilla Vårbarn fötts och vuxit upp under sorgens
skugga. Modern ser aldrig glad ut. Hon är änka,
och hon har ingen son, det är en hård lott i Kina. Och
farmoderns sorg var tung och hopplös. Hon har ingen,
som för ättegrenen vidare, fast hon själv fostrat upp
med möda och oro två söner, som voro små, då deras
far gick bort från henne. Två vuxna söner och dock
ingen sonson, bara tre små flickor! Så var det heller
ingen, som följde lilla Vårbarn på hennes sista färd,
det var ju bara ett litet barn, och en flicka. Man gör
inga anstalter för dem i Kina, bara gräver ner dem.
Men trots allt hade lilla Vårbarn vunnit en plats
hos oss alla. Hennes farmor är förtvivlad, alla sorgens
minnen från de gångna åren ha vaknat. Hon bara
går och går av och an i sitt rum. Vill ingen se, och vill
inte äta. Stackars San T’ai T’ai, hon sörjer ännu som
de, som intet fast hopp äga. Hennes mor är lugnare.
Hon sade: Kanske Gud hade något arbete för lilla
Vårbarn och därför tog henne till sig.
Vårbarn hade djup och själ i sina ögon, vilket man ej
så ofta ser här ute. Det var något eget och fängslande
med denna flicka, stark i sina känslor och så bestämd,
fast bara ett litet barn. I somras, då jag stannade nere
bland dem större delen av hettiden, fick hon, som nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
