Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - Lilla Vårbarns historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla andra kinesbarn under sommarhettan, svåra och
otäcka bulnader och utslag över hela huvudet. Men
Vårbarn hade det särskilt besvärligt, då utslagen också satte
sig på ögonlocken, så att ögat såg ut som en enda stor,
svår bulnad. Man gjorde intet för det, och varet
klibbade igen de stora ögonen. Man gör intet för sådana
småsaker i Kina. Men jag fick se lilla Vårbarn, och så
tog jag henne några kvällar och tvättade varligt de
öppna bölderna med en lösning, som vi alltid ha till hands
för sjuka ögon i Kina. Det sved nog, men Vårbarn
sade inte ett ljud. Men då hon kunde öppna ögonen
litet och se klart på oss igen, såg hon på mig med värme
och kärlek i de djupa barnaögonen. Så tackade hon —•
och föll ner på sitt ansikte inför mig, som de göra för
fädernealtaren och för de äldre släktleden vid
familjehögtider. Jag reste hastigt upp det lilla barnet, men alla
de äldre skrattade så gott åt henne. När några dagar
gått, och ögonen voro mycket bättre, tyckte mamman
och släkten, att de ej skulle besvära mig utan tvätta
ögonen själva, det såg ju så enkelt ut. Men hur det var,
så gick det inte bra. Vårbarn bara skrek och skrek
och ville, att jag skulle göra det. Kanske voro de litet
ovana och för hårda på handen, de andra.
Mer och mer lärde jag mig hålla av det egendomliga,
varmhjärtade och behärskade barnet med de allvarliga
ögonen. Hon brukade stå på verandan i övre våningen
och titta ut emellan spjälorna, då hon var för liten att
se över räcket. Och så snart jag passerade i trädgården,
kunde jag urskilja hennes lilla trovärdiga röst bland de
andra barnens, där hon ropade på mig »Wei Hsia Tse»,
»Wei Hsia Tse». Och jag ropade tillbaka: »Chinen Tsi,
ah», »Vårbarn, ja»! Vi voro riktigt goda vänner, lilla
Vårbarn och jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
