- Project Runeberg -  Fem år i Kina /
218

(1923) Author: Ingeborg Wikander - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - En färd ut i »stora världen»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att äta, säga de upplysande. Och sedan kunna vi nog
gå!! Ja, kl. 12 midnatt har både loket kommit och
lokomotivföraren ätit och vi kunde verkligen komma iväg.
Vi togo plats i en stor öppen tredjeklassvagn, med öppen
menar jag, att hela vagnens inre är ett enda långt rum,
utan några avbalkningar i kupéer. Längs sidorna och
i mitten finnas långa bänkar. Inga lampor! Men det
visste vi, och jag hade ljus och tändstickor med; vi tände
ett ljus, droppade stearin och placerade det så i
fönsterkanten. Vi valde ut ett hörn nära väggen och dörren,
barrikaderade det med en koffert rest på tvären och höga
sängklädesbylten etc., så att från ingendera sidan
tillträde skulle vara lätt till vårt hörn. Så togo tre herrar
plats vid ingångarna till vår lilla »borg», då vi kommo
in till huvudstationen i Changsha. Det behövdes
manligt försvar, då nu denna vilda hord av soldater stormade
in. Vi lyckades dock hela natten bevara våra platser
orubbade. Fast soldaterna annars fyllde varje
upptänklig plats. De äro mest av rövartyp och smutsiga utöver
all beskrivning. Det är så, att man tycker deras
trasbylten kunde vandra iväg av sig själva! Dock uppförde
sig soldaterna denna gång helt hyggligt och gjorde intet
allvarligt försök att komma in till oss i vårt hörn,
sedan de väl fått klart för sig, att vi voro utlänningar.
Under den följande dagen voro de ej heller ohövliga.
Bara barnsligt och nyfiket intresserade av oss och allt
vi företogo oss. Jag språkade rätt mycket med ett par
av dem. De äro en underlig blandning av barbar och
barn. Tar man dem från barnsidan, kunna de vara
riktigt vänliga och hövliga som nu, t. o. m. hjälpsamma.
Men oftast tagas de ju från barbarsidan och vända då
vilden till. Hurudana de kunna vara då, det veta vi ju
till vår fasa av allt, som nu sker här i Hunan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/femaik/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free