Min 5:te bok : berättelser och stämningar / 26 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla papper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dotter, min mormors mor, dem hon tillägnat min
morfar, sin måg, året innan han prästvigdes. Han
hade nitisk som alla unga teologer yttrat misshag
med särskilt de äldre församlingsmedlemmarnas
okunnighet i läsning och insikter i ting som
ovanefter äro, och lovat att klämma efter dem, då han
blivit präst. En vacker dag fick han av sin
svärmor en katekes med dessa verser som devis. De
bevisa ju att gumman fast prostinna icke höll så
strängt på bokstaven som den unge teologen:

Fast salig Doctor Mårten Luther var något stel och något butter uti sitt skrifsätt och sin smak, kan du härmed hans vänner pröfva då du vill strängt ditt Embet öfva — som till exempel Kneckten Hak, och Lasse Rak och Sara Torn och hennes hedersgranne Kron, och gamla Stina ned vid bron, och Eric Johan uppå kullen — fast Luther hvilar lugnt i mullen, kan han försvarligt relatera om Luthers Tomtar, Rån, med mera. Och Fader Jon med sin medalj, som varit uti hvar batalj sen själfva Mårten Luthers tider och känner till hans alla strider! Men skräm dock ej de stackars gamla om de ej tanken hinna samla! Fast jag nu glammat litet snack, din Luther vare evigt tack!

Man förstår situationen ganska bra. De
uppräknade äro några särskilt omöjliga
husförhörsexemplar och bland dem var fader Jon, medaljör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>