Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla papper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Gustav III:s krig med Ryssland, en
storskrytare och krigshjälte. Men som avslutning vill
gumman i alla fall komma med en liten eloge åt
sin nedärvda luterdom för att inte störa den unge
prästens känslor.
Och nu slutar jag med en devis på ett par
silverkragar, skriven av min mors morfar,
kyrkoherden Marcellus i Lönneberga. Han var
bondson, och då han skulle tas in i Vimmerby skola
och skulle ha ett en lärd värdigt tillnamn, föreslog
fadern för rector Scholae att pojken skulle heta
Marksarius, »därför att jag heter Marcus och
gumman Sara». Men rektorn tyckte namnet vara för
fantastiskt och föreslog i stället Marcellus såsom
mera klassiskt.
Då för tiden var en prästkrage av silver en
omtyckt present åt en nyinvigd ordets tjänare.
Verserna äro ju icke i någon mån märkvärdiga.
Men om man läser dem rätt, kan man förstå att
de härröra från en tid, då prästerna förstodo att
hålla sitt yrke i respekt och insågo att en
silverkrage gjorde sitt till i det hänseendet. Den som
fick kragarna var min morfar, om det kan roa:
Nog wet jag wäl att silfverkragar
en ung Magisters prydnad är.
Men under höstens kulna dagar,
då husförhören wanka plär,
och wid en bädd, där Gumman pustar
och i ett lag, där Bönder rustar,
du dessa gagna kan, Herr Per!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
