Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kornelius senior och junior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var den äldste, hjärtebarnet, gullgossen,
som skulle ha tagit släggan efter fadern. Och
Kornelius kom ihåg honom så väl från smedjan,
slaggbiten som kom i ögat på honom, och när
han brände sig på låret med en röd hästsko och
allt stryk han fått. Och Kornelius suckade och
gumman suckade, och Kornelius svor en lång ed
och tog en klunk ur flaskan och vickade sig ut
igen framåt landsvägen och sjöng vid gårdarna:
Hemåt det bär,
hemåt det bär,
tackom och lovom att det fort hemåt bär! |
och gick in och predikade och fick mat och sålde
ullkardor.
Men en dag — för icke så värst länge sedan
— när Kornelius vickade sig ned utför Långemåla
lid, mötte han ett lass med en bonde på och en
herre som gick bredvid. Den herrn hade
plommonstop på sned och fin doffelkavaj och vida
byxor och ett stort svart helskägg och rökte pipa.
När han fick syn på Kornelius, stannade han och
sa: — Vaffan ä dä mä dej, gubbe lilla? Har du
sömstucki klövarna eller går du i marvatten?
Och så tog han upp portmonnän och ville ta
fram en slant — men så började han jura vasst
och glo som på ett underverk och så sa han:
— Gå nu rakt in i helskota, ä dä inte smen själv?
Riggen ä klar, dä sir ja, å skrovet med, men hur
fan ä dä mä kölen å kölsvinet?
Och så fick han fatt i gubben och krängde
av honom påsen med kardorna och sparkade till
pallen så den gick i diket och satte farsan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/femte/0035.html
