Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornelius senior och junior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åket och så började han lipa som en sill, så
sjökapten han var.
Nå, gubben försökte vara gudsnådlig ett slag,
men det var ju bara ytligt, för skjutsbondens skull.
Då drog Kalle fram en plunta av silver och
rottingflätning och stack in mellan framtänderna på
Kornelius och sa: — Dä ä lite men gott, sa han, som
patta kattan, drick, farsan!
Och gubben drack.
Det blev annat av än att vicka pall utåt
vägarna. Kalle hade tagit engelsk
sjökaptensexamen. Och en dag hade han fått sådan
hemlängtan. Hans båt låg i docka i Hamburg och han
hade minst fjorton dar på sig och kom att tänka
på att smen möjligen levde. Men att han skulle få
se honom på det viset, det hade han aldrig trott.
Nu kom han från Oskarshamn med en ny
amerikakoffert och två kistor fulla med grejor och gumman
och hela rasket skulle bli fina som fläsk och pengar
fanns mer än hos fan själv. Och religion skulle
han ta ur kroppen på gubben på en eftermiddag
om han fick ha honom för sig själv.
Det lyckades verkligen också, ty den hade
aldrig funnits. Gubben hade kommit i dåligt
sällskap med kolportörer och annat byke, evangelister
och mera sådant.
Jag var med om avskedsfesten hos gubben, då
Kalle reste ut igen. Gubben ville bara ha igen sin
pall för att kunna vicka i takt efter oss, då vi
dansade till melodien:
Hemåt det bär, |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
