Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornelius senior och junior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kan man inte för en gångs skull få skriva en
berättelse som slutar bra — i dessa bistra tider?
Jag njöt verkligen av situationen. Att se gubben
på tillräckligt vid ekonomisk basis för att icke
behöva hyckla. Att se Kalle, frisk och ogenerad,
ordna denna basis. Att se hans glada
sjömanshumör och att påminna oss vår skolpojkstid. Det
är något särskilt med de småländska sjömännen.
De klara sig längre än andra och ha ett lättsinne
som är mer än gudomligt, en smidighet, som är
imponerande och ett hjärta som är många gånger
värt sin vikt i guld. Kalle Kornelius var skald
också. Och när han på sin första resa som kapten
förlist i Nordsjön diktade han i storbåten, medan
folket i hög sjö rodde för livet, följande visa att
ro i takt efter: Jag kommer bara ihåg en liten bit,
dumt nog.
Kom alla svenska sjömän som haver ett friskt mod,
så tar vi oss en hyra på lilla briggen Rose,
kapten, han het Kornelius, han var från Kalmar stad,
en resa till Amerika, Filadelfia det var.
Och nog så kan ni tänka hur ledsamt som det var
att skiljas från den flickan, som man så älskat har,
och skeppet gjorde tio till elva knops fart
för att vi skulle hinna Amerika med fart.
Den fjortonde oktober jag ej förglömma kan
på kvällen klockan åtta, när storstängstaget sprang,
gick även våran stormast och den föll över lång,
gick även våran styrman, han gick på samma gång.
— — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
