Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På resande fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härute finns det präster också, feta, slätrakade
lismande skurkar med flottfläckar på kläderna och
flott i mungiporna. Men det finns också
eleganta och väl friserade präster, som gå på de
förnämsta restaurangerna, äta den bästa maten
och dricka det bästa vinet och kasta glödande
blickar på de unga svartögda, storhattade
kvinnorna. De äro de bästa biktfäderna och äro fulla
med skandaler. Jag skulle verkligen av litterära
skäl vilja lista mig in som biktfar ett par dagar. —
Häromdagen reste jag ut till det gamla
Moret, togs om hand av vänliga människor och kände
mig som hemma. Vi togo en vagn och kommo
till Grez-sur-Loing, en plats kär för alla svenskar
som tycka om konst. Det var där vår unga konst
föddes. Där bodde Carl Larsson, där bodde
Strindberg i ungdomens vår. Luften i Chevillons
värdshus var tung av minnen från den tiden. Jag måste
ha varit med då, ty jag kände igen allt. Inte på
grund av tavlor och alla corpora delicti som
täcka väggarna, utan på grund av något
undermedvetet medbrottslingskap, en sympati, vars
speciella hjärnceller utvecklade sig blixtsnabbt så snart
jag steg ur vagnen.
Det regnade — detta särskilda franska, våta
höstregn som faller som dimma och fuktar som
begreppet väta. Men det var vackert ändå. Det
var som skulle molnen ha släpat på floden, och
trädens teckning och grönskans diskreta toner
blevo till ett allvarligt skönt valörkonstverk, bättre
än någon kan göra det med penslar på duk.
Vi reste till Fontainebleau och betraktade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
