Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På resande fot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap med en massa landsortsbor Napoleons
hatt och en lock av hans hår. Jag fick icke en
gång tårarna i ögonen.
Vi reste genom Fontainebleauskogen mellan
ekar, plataner och akacior. Och solen kom.
De där småstäderna några mil utanför Paris
ha en obeskrivlig charm över sig. Gamla torn
och murar, vin, murgröna, vegetation som vår
herre arrangerat vid särskilt gott humör. Och
floder som liksom motvilligt röra sig mot havet.
Det är som om de skulle vilja stanna och
försjunka i betraktande av all rikedom som de smeka
på sin väg. Och allt idogt arbete, all glädje över
livet som de passera.
Kommer man efter en sådan färd in till Paris
igen och av makterna tvingas åskåda den magra
och perversa Polaire dansa apachedans och hyckla
passion i den makabra stilen, blir man böjd för att
brista ut i gapskratt.
Sådant är för bourgeoisien, som vill blanda
upp sitt paltbröd och fläsk med något rafflande,
något ur en storstads rännstenar.
Det finns mycket av Paris som är gjort
särskilt för resande utlänningar. Man går
naturligtvis dit i början, ty man vet ingenting bättre. Men
med åren börjar man förälska sig i det arbetande,
det flitiga, gigantiska Paris. Att sitta i sitt lugna
studentrum och skriva ned sina erfarenheter från
dagen är något verkligt roligt. Eller att helt enkelt
berätta det man ser under det man låter pennan
vila.
Här utanför, på andra sidan gatan, stå två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
