Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter en utställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benet strök över hans stackars blinda ögon. Och det benet var blanknött av hans längtan efter ljus. Hans sätt att manipulera det var så konstnärligt, så invant karaktäristiskt, att man fick intrycket, att det var en pipa, en flöjt, på vilken han spelade lovsånger till Gud för att han fått lyckan att känna dess skugga över sina döda ögon.
Jag kommer allt längre ifrån konstutställningen — eller allt närmare den — hur ni vill, goda människor!
Jag är riktigt generad, då jag skriver utropstecken, ty jag är rädd att det skall verka stil, snobberi. Och ännu räddare är jag, att det verkligen kanske kan ligga något snobberi i det.
Men sådana äro vi ju, vi människor, som mena något vackert.
Emellertid! Den här utställningen, den var hos Georges Petit, 8 rue de Sèze, var verkligen bra, befruktande som en utställning skall vara. Jag tror att de små Mattissepojkarna, som känna sig så ljuvligt perversa, så satans intelligent dekadenta och innerst i sina små bakhuvuden så djävligt okunniga emot gammalt folk som verkligen vet hur en stövel eller själen i ett öga skall göras, inte kunna njuta uppriktigt av utställningen. De säga: — Guillaume är söt! Men de förstå inte luften, känslan, bouqueten i en budoar eller en salong, ty de ha för det första inte pengar nog att vistas i hans miljö och för det andra skulle de bli utsparkade ögonblickligen.
De förstå inte vilket arbete som ligger bakom Jean Vebers uppstoppade kroppar, bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
