Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wonderland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkte förbi. Där uppe på Oxford Street och omkring British Museum hade gatmodden varit gul. Men på Whitechapel Road var den svart — just nu fann jag bilden: Gatan och trottoarerna verkade intvålade med en blandning av dimma, sot och kolstybb, en smuts som aldrig kan tvättas bort, och när vi stego av omnibusen för att gå en bit till fots, observerade vi att de mötandes ansikten hade något av oljig gatsmuts över sig. Vi voro i judestaden, ghettot. Överallt små bodar med hebreiska skyltar, Cohn, Levy, Rosenstengel, Blumenzweig, hebreiska plakat och annonser.
Under en transparang med namnet Wonder-land står en kö skrikande, rökande, spottande människor, ordnad av några män, som man icke gärna skulle vilja möta ensam i en skog. Vi ställa oss i kön, skrida långsamt framåt, och när dörrarna slås upp, möter oss en syn som sent skall gå ur mitt minne. Den som läst Paul Févals stora bok Londons mysterier och minnes dess Skärseld, kan göra sig en föreställning om vad jag vill säga. En jättestor sal med bänkrader halvt uppemot taket, fylld med typer, sådana endast Londons buskvarter kunna uppamma, en krälande massa av rökande, visslande, grälande individer med ansikten, i vilka de underbaraste ting kunna avläsas, de mest komplicerade själstillstånd, från begreppet lastbarhet till begreppet naivitet, från barnslig grymnet till bestialitet. Men ett gemensamt intresse behärskar sinnena just nu och giriga äro blickarna, som riktas på estraden och dörren till boxarnas rum. På den lilla estraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
