Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vårvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÅRVANDRINGAR.
Nu när våren börjar bli som värst påträngande
— i april, då det första egentliga vårregnet faller,
går jag ut i mitt hemlands skogar för att söka
påminna mig de gamla stigarna, dem jag kände
som barn. Mycket är förändrat, skogen är till
största delen borta, och det är bara mina
syskonträn, de fyrtioåriga, som nu hålla på att växa sig
mogna. Den skog, som var ungskog då jag var
barn, ruttnar sedan länge i form av pitprops i
Englands kolgruvor. Jag gick och sökte efter en
hänggran i dag. Den såg ut som ett lapptält, då
jag var barn och yngling. Men den är också borta.
Kanske ha de brutalt huggit av de långa sörjande
grenarna till granris framför någon trappa, och
okänsliga sulor ha skrapat av leran på de
sammetsmjuka barren, som jag smekte i min ungdom.
Allt är förändrat. Jag känner icke igen
landskapets konturer. Där skyhöga furor sjöngo för
mig, står landskapet med stubbar upp mot luften.
Det verkar svart och lik och död. Fast lavar
och mossor söka dra sin försonande patina av
grönt även över trädens likrester. Alltså —
skogen är borta. Men stigarna äro kvar. Tänk,
att alla stigarna äro kvar! Mossiga, oskönjbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:24:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/femte/0127.html
