Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Träbenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pölen och stigit igenom isen med träbenet. Men
tror du, att han märkte det? Han stod kvar med
träbenet och gick runt omkring det med det friska
benet. Han tyckte nog, att det tog litet mera tid
än vanligt att komma hem, men han tänkte också
på, att de 16 groggarna hade inkräktat något på
omdömesförmågan, så han fortsatte att gå runt
träbenet med god förtröstan att hinna hem, bara
han gav sig till tåls. Jag tog honom under armen
och hjälpte opp honom, och det enda han sa
var all right! Detta kallas flegma av
utlänningar, men jag kallar det uppfattning. Det här
kunde visserligen ha hänt honom efter 16 groggar,
om han också inte haft träben, men då hade han
förkylt sig, så det var träbenet, som räddade
honom. — — Och det räddade honom en annan
gång också. Jag hade varit hos honom i Pitcaple
och ätit middag. Men på middagen var också hans
fästmö och hans blivande svärmor, och han vågade
inte ha någon sprit på bordet. Men så mitt under
middagen reste han sig opp och sa, att det var
något, som han nödvändigt måste framkalla, och
sprang ut i ateljén och dröjde där en evighet. Så
sade jag: — Låt oss se efter, vad han framkallar,
och vi steppade ut i ateljén, och där stod han
bakom den största kameran med det svarta skynket
över nacken. Jag såg, att huvudet rörde sig bakåt
nästan rytmiskt, så gick jag fram och lyfte på ett
hörn av skynket, och stod inte den fan och tog
djupa klunkar ur en whiskybutelj! Jag slog ned
skynket och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
