Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfågeljakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyst, där kommer en flock ejder. Det susar
i luften. De tyckas inte observera vettarna utan
fortsätta. Men så skiljer sig ett par från de övriga,
gör en vacker dubbelsväng och fäller. Gudungen
får ett skott, just då han med utbredda vingar och
sträckta ben skall tangera vattnet. Så ett skott
efter den flyende ådan. Hej! Hon damp också.
Bravo, du börjar ta dig! Detta skall hädanefter
bli min musik!
Och gubben Åkerlund ror ut och hämtar upp
de båda fåglarna.
Har du sett en gudunge? Har du sett, vilken
färg och vilket maskineri i den fågeln? Han är
just en son av havet, en riddare, klädd i havets
färger, dess skuggor och dagrar, skummet och det
gröna vattnet i sol och det förfärande svarta i
skuggan under en vågkam, då det är storm.
Men här har ingen tid att bli sentimental.
Skrak och ejder flyga över. Alfågeln singlar fram
över vattnet och fäller stundom, hälsad med ett
par skott. Ejdern fäller dåligt i åry säger Åkerlund.
Det blir allt sämre och sämre. Fågeln blir skrämd
och sträcker längre ut till havs, ty de skjuta för
ovåligt. Nere på Långviksskär sköt herrarna 400
fåglar i år. Vad ska det tjäna till annat än för
att briljera med vackra skott? Skjuta är ett och
jaga är ett annat.
Och gubben Åkerlund har rätt. Egentligen
bör man väl inte skjuta mer än man behöver,
antingen för sitt uppehälle eller för förtjänstens
skull.
— Jag skjuter fågeln för att äta upp den, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
