Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kuttergast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östhammar och var full och fick höra kalaset på
kostern och ville ombord och skrek båt ohoj. Och
när ingen kom ut gav han sig till att simma, och
rätt som det var blev han blå i synen och gick till
bottnen. Då hoppade yngste gasten, Ossian hette
han för resten, i sjön och dök efter Janne och fick
opp honom och rullade honom och blåste ande i
honom igen — ja, det var ju bra gjort, men det
kunde ha varit ogjort om de hade släppt honom
ombord först som sist.
Ja, där kalasade de ombord och Ossian spelte
dragspel och sjöng visor våt som han var och
flickorna tyckte förstås, att han var som en hjälte,
otäckingen. Och rätt som det var gick han rakt
fram till våran Hulda som satt på rufftaket och
kysste henne mitt på mun, flickstackarn. Det fick
jag veta av de andra jäntorna efteråt. Se Hulda
skulle vara liksom förlovad med Sjöbergs Viktor,
som är vaktmästare i Sandhamn. Och inte nog
med det utan han kysste de andra flickorna med,
det fick jag veta av Hulda sedan. För pojkarna
visste ingenting. De drack kask och skrek så det
ekade mellan tullhuset och sjöbodarna. Och till
slut så somnade de som de satt eller låg. Och
så blev det kväller och tyst ombord, men varken
flickor eller pojkar kom hem, utan gubben min
och tullroddarn gav sig ut i skötekan till kostern
och där satt flickorna, fem stycken, nere i salongen
och Ossian satt i knäet på Bodéns Alma, just när
gubben kom in. De varken hörde eller såg, och
pojkarna låg på däck och i sittrummet och
snarkade så det gick stora vågor omkring båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
