Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var den berättigade —, och der de öfriga nationaliteterna, så många
man kan hinna med, således underkufvas med yttre våld och förtryc
kas; men detta våldets och den råa egoismens system, som förnekar
alla andra deras naturliga och sjelfständiga utveckling, återfaller med
hela vedergällningens tyngd på den herrskande stammen sjelf,
som, ett offer för sitt eget system, fortfarande qvarstadnar på sin
råa och outvecklade ståndpunkt. — Det är vestern åter med sina
statsbyggnader, öfver hufvud mer grundande sig på nationaliteter
na, hvilka, inbördes sjelfständiga och respekterande hvarandra,
ega så mycket större frihet att inom sig fritt och egendom
ligt utbilda och gestalta sig. 1 allt är det sålunda två stora
motsatser, som vi se utbildade i Europa. Omöjligheten af ett
långt qvarblifvande i ett dylikt sakernas tillstånd är lätt insedd.
Nå väll Denna sammandrabbning, som förr eller sednare måste
ega rum, har nu, i en kolossal skala, inträffat under vår tid,
och ett afgörande af den ena eller andra sidans öfvervigt och seger
är väl det, som bör komma att framstå som ett naturligt resultat
deraf. Också är det redan bra längese’n som den konservativa pres
sen i Europa, när han började medgifva omöjligheten att återgå
till status quo, reserverande brukade tillägga: åtminstone i moralisk
betydelse med afseende på Ryssland. Likasom Ryssland verkligen
skulle drabbas utaf förlusten af något, som det aldrig egdel Ryss
land, som aldrig för egen räkning bekymrat sig om några mo
raliska motiver, om icke då och då såsom tillfälliga hjelptrupper
i intrigen, — som sätter hela sin storhet och ära endast i yttre
materielt välde och magt, Ryssland skulle naturligtvis, lemnadt
vid denna magt, aldrig uppge sina äregiriga planer, hvilka blott
äro konsequenser af dess ställning. Omöjligheten att återgå
till detta länge sedan förglömda status quo ville således i sjelfva
verket redan från början säga detsamma som omöjlighe
ten att lemna Ryssland vid den närvarande utsträckningen af dess
gränser, hvarpå till största deleq dess magt beror. Ty, när de
förbundna vestmagternas regeringar en gång uttalat detta »omöj
ligt», så skedde det naturligtvis ej för att gifva en lektion i mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
