Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Finnland året 1809, efter ett blodigt försvarskrig, blef
eröfradt och införlifvadt med Ryssland, förenades, det med ett
rike, till hvilket det i århundraden stått i fiendtliga
förhållanden, ett land, hvars seder och språk ej egde någon gemenskap
med dess eget, hvars samhällsförhållanden voro raka motsatsen
till dess egna, — i Ryssland den slafviska despotismen, ett arf
från Asien, i Finnland de frisinnade Germaniska institutionerna,
en seklergammal moderlig gåfva från Sverige. Den känsla, som
helt naturligt måste fatta Finnland under dessa förhållanden, var
den af en stor enslighet; ett intryck, som ännu mer måste
förhöjas genom dess från det öfriga Europa aflägsna och afstängda
läge. Skildt från sitt gamla moderland, förenadt med en magt,
för hvilken det hyste mer fruktan än sympatier, hvad var
naturligare, än att den enslighetskänsla, som i början fattade det,
småningom, och när det sårade lifvet åter började pulsera, skulle
öfvergå till den af känslan utaf sig sjelf, af att, just i följd af
den onaturliga föreningen, på sätt och vis nu mer än förut vara
ett land för sig. De af Ryssland skenbart qvarlemnade
konstitutionela rättigheterna skulle naturligtvis äfven bidraga till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
