Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslöt sig till sitt tysta motståndsarbete med detta samma lugn
och ihärdighet, hvilka redan mer än en gång varit dess skyddsegenskaper
i olyckan. En uppfattning af sin ställning, som till
följd egde ett dylikt resultat, månne ej denna redan i och för
detta eger sitt berättigande? Finns det ingen annan måttstock,
som mäter nationernas tillvaro och tilldelar dem anspråk på exsistens,
än den, som stora bragder eller annan lysande ställning i
nationernas kedja gifva? Ar då, om äfven under yttre oblida och
ringa omständigheter, det ihärdiga bevarandet af sin folkkarakter,
det tysta, undangömda arbetet för kultur och civilisation, är ej
det att räknas för något, — och kunna ej äfven dessa egenska
per konstituera tillvaron af ett folk, en nation?
Eller, vi tillåta oss denna fråga, om vi nu äfven taga den
förra gradmätaren i vår hand, har då det Finska folket under
sin föregående tillvaro, under sin förening med Sverige, gjort sig
så alldeles ovärdigt, äfven i detta hänseende, till en dylik uppfatt
ning af sig sjelft? Hade det under dessa tusen strider, som
det för Nordens gemensamma sak kämpade på sitt eget lands
mark och till stor del med sina egna söner, hade det under
dessa strider icke förvärfvat sig rättigheten att betraktas annorlunda
än som hvilken annan provins af Sverige som helst, såsom Öster
götland eller Nerike t. ex., — Finnland, Sveriges sköld, såsom dess
poeter redan länge sedan döpt det till? — Hade det icke, ehuru
största delen af dess folk, hvilket man väl bör lägga på minnet,
egde ett helt och hållet olika språk, ja, till en del olika lynne
och karakter, hade det icke likväl troget och ärofullt deltagit i
Gustaf II Adolfs verldshistoriska tåg på Germaniens jord, —
lika troget som det sedermera under Karl Xll:s berserklika en
vig om egandet af Norden, hans enda brud och älskarinna, sände
hälften af sina söner till hans undsättning samt lät hvarje sin
minsta hydda skötlas och brännas heldre, än att med en suck ens
förråda sin tro?
Om vi till slut betrakta karakteren af det sista kriget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
