Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för allt i dess fulla betydelse och kraft framställa ett förhållande,
hvilket vi hittills endast antydt. Detta väsendtliga förhållande
är, att Finnland, efter att hafva blifvit underkufvadt och
sedermera i full likformighet förenadt med Sverige, likväl ständigt
ännu bibehöll ett alldeles eget språk, som uteslutande talades af
den vida öfvervägande delen af befolkningen, ungefär
femsjettedelar. Detta språk egde ingen likhet med Svenskan, var ingen
bruten afart deraf, utan tillhörde tvärtom en helt egen
språkstam, den Ural-Altaiska, hvars så väl ljudfall som inre byggnad
väsendtligt åtskilja sig från den Germaniska språkfamiljens.
Likaså var det folk, som talade detta språk, mycket olika Svenskarne,
ja, egde icke ens den Kaukasiska racens kännemärken. Deras
anleten, i stället för den sköna ovala formen, närmade sig deremot
mer åt fyrkant, deras käkar och kindknotor voro utstående.
Deras karakter, i motsats till Svenskarnes, som var mer öppen,
hugfull, lättrörlig, var deremot sluten, kontemplativ, trög och
ihärdig ända till envishet, — och de hafva äfven i alla tider
blifvit räknade till en annan folkrace, nämligen förut till den
Tschudiska, sednare till den Mongoliska stammen[1].
Nå väl! om nu skiljaktighet i språk, utseende och lynne
bidraga att karakterisera åtskilnaden af menniskoslägtet i dess olika
folk och nationer, så måste man medgifva, att elementerna till
en dylik skilnad voro här för handen. De förefunnos, de
bibehöllo sig, de förnekade sig aldrig dessa elementer; dock i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
