Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desto mindre förverkligat sin sanna enhet och styrka, då till bandet
af de gemensamma materiela fördelarne och interessena kommit
det ännu mer förenande af den gemensamma tillgilvenheten och
aktningen för hvarandra. Klart är imellertid, att begreppen na
tionalitet och stat ingalunda sammanfalla med hvarandra. Det sednare
är nämligen af en mycket allmännare och andigare natur, och
det är derföre hos det intet, som hindrar, att det ju faktiskt kan om
fatta flera, ja, nära på huru många nationaliteter som helst, blott med
villkor, alt dessa nationaliteter deruti finna sin tillfredsställelse och
fria utveckling, det enda och ovillkorligt nödvändiga, hvarigenom först
staten kommer att svara mot sitt begrepp af att på en gång vara en
fri, af den fria, ur naturens hvarje inskränkning lösta, menskoanden
satt lifsform, men tillika vara uppfylld af det konkreta innehåll, som
omedelbart är gifvet vare sig i nationaliteten eller nationaliteterna.
Det kunde kanske för en ytlig blick tyckas, som, ju mer
hvarje nationalitet sjelfständigt utbildade sig, desto mer skola do
fjerma sig ifrån, blifva olika med hvarandra och således mindre
bli egnade att gemensamt bilda en statsenhet. Motsatsen just
eger dock rum. Endast barbariska, ociviliserade nationer äro i grun
den för hvarandra främmande, emedan den naturliga ståndpunk
ten är den råa egoismens och inskränkthetens. Deremot, ju mer
folkslagen blifva kultiverade, ju mer hvars och ens nationalitet
fritt fått utbreda sig i bildningens solsken, desto mer närma sig
deras andar och blifva förtroliga med hvarandra, desto mer sam
manfalla deras begrepp om sedlighet och frihet, hvilkas förverk
ligande staten är, ja, desto mer gemensamma måste sjelfva deras
materiela fördelar och interessen blifva, — och, i följd af allt
detta, desto mer egnade måste de blifva att gemensamt bilda en
sann och lefvande statlig enhet. Den, som tviflar på en dylik de
olika folkandarnes, genom nationalitetens utveckling, slutliga när
mande och sammanfallande, den kaste endast den flyktigaste blick
på det närvarande Europa. Ty hvilket verkligt föreningsband,
hvad sann gemenskap eger rum mellan t. ex. Lill-Ryssen och
Baschkiren vid Ural, och hvad interesse binder Polacken vid Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
