- Project Runeberg -  Fennomani och Skandinavism / Sednare häftet. Kunna Sverige och Finnland åter förenas? /
67

(1855) [MARC] Author: Emil von Qvanten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

67

lit vara att de tillika tala och lits» Svenska samt bära Svenska namn, dock
omfattat, utvecklat och ställt sig i spetsen för detta sträfvande, att belt
och hållet förneka dem all egendomlig national fin.skhet i lynne och
medvetande, det är väl två yrkanden, som upphäfva hvarandra. Ett
nationalitetssträfvande och den drift, som väcker och underhåller detsamma, äro ju icke
att ställa i jemnbredd t. ex. med en profession i ett språk och den bog, som
drifver vetenskapsmannen, oberoende af alla national» förhållanden, att
studera och hålla föreläsningar öfver det utvalda språket Att af Aftonbladet,
bland bevisen mot möjligbeten af denna Finskbet, äfven anföres
härstammandet af en stor mängd af de Finsk-Svenska slägterna från en viss
Ångermanländsk bonde, vid namn Sursill, — det måste vi då äfven erkänna
förefaller oss, minst sagdt, en liten smula besynnerligt. Rvsska kejsarens
bärstamning från Holstein-Goltorpska huset gör honom då väl ock till en
sannskyldig Holstein-Gottorpare och såsom sådan kanske äfven till en
rättmätig arfvinge till Danmarks och Norges throner. Men, att Aftonbladet lade
en sådan vigt vid den genealogiska härstamningen, det hade vi knappt trott.
Att fore <809 denna särskilda Finskhet ännu var omedveten’af sig sjelf,
berodde på helt naturliga förhållanden’, men, att hoD fanns, — och hvarifrån
hade bon väl annars sednare så plötsligt kunnat uppstå ur intet? — att
hon fanns, der hon belt omedelbart kunde bana sig väg, såsom t. ex. i de
Finskt-Svenska skaldernas diktningar, det skall väl ingen, som icke
antingen af naturen eller af föresats är blind, kunna förneka. Vi hänvisa i

v

detta fall till Robert Tengströms "Teckningar ur den Fosterländska
bitterhetens Område" i Fosterländskt Album <848, der, efter en ypperlig
jemförelse af den Svenska och Finska landskapscbarakteren samt bådas
folkpoesi, det slående framhålles genom sammanställda citater ur Atterboms egna
"Siare och Skalder". I afseende på det olika lynnet af diktarådran på
ömse sidor ora Bottniska Viken, yttrar Wieselgren i sin "Sveriges sköna
Litteratur" följande på sitt vanliga originela sätt: "Han (Runeberg) torde bilda
en ny vitter schola i vår literatur, sum låter poesiens flodarm från de
Tscbudiska och Slaviska *) folken få infalla i vår poesis Götaälf, med de
många Trollhättefallen, — denna (Tscbudiska) Qodarm med de klagande,
suckande vågbrusningarne, vand att framrulla under dunkla, ja, mörka
skogar. –-Man kan ej utan deltagande lyssna till den gråtande
Väinämöinen, hvars tårar tränga genom de sju plaggen öfver hans knän; men,
om man i Sverige, der sången fått ett helt annat uttryck, — en "sorg i
rosenrödt", enligt Tegnér, — börjar efterapa denna art af elegi etc." t

*) Här bar det Slaviska fått följa med för det nära geographiska lägets skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fennomani/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free