- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
8

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagar och veckor kunde gå, utan att tankarne tvungos utom
den lilla värld, hvari man lefde och rörde sig, men desto
rikare hade denna blifvit genom en ännu ung och lifskräftig
fantasi och genom en lefvande känsla för den eviga värld,
som ej kan af sinnena fattas. Då vid torfstickans
flammande sken husets qvinnor, gamla och unga, sutto vid sitt
arbete fanns det alltid bland dem någon, som kunde förtälja
om jättar och troll, om tomtar och älfvor och många andra
underbara varelser, som uppenbarade sig bland alla de
stenar och ättehögar, hvarpå Finstad var rikare än de fleste
andra gårdar. Men den fromme herr Birger Persson tyckte
just ej om, att det talades och sjöngs för barnen allt för
ofta om dessa hedniska trollerier. Han bad sin huskaplan i
stället förtälja någon from helgonlegend med dess syner och
underverk, eller också törhända berättade han själf om sina
resor i de främmande landen, om Söderns rika natur, om
dess glädtiga folklif eller än hellre om de stora templen,
resta till Guds och helgonens ära, med deras undergörande
bilder och ädelstensmyekade relikskrin.

Dagligen samlades allt husets folk för att göra bön i
kapellet, på slottets gård. Ofta smög sig den lilla Birgitta
dit in äfven under dagens lopp och nedsjönk i stilla, innerlig
bön inför frälsarens eller Guds moders bild. De liksom talade
till henne, tröstade henne i hennes små sorger och gåfvo
henne ett uppmuntrande leende i hennes glädje.

Sedan, under de långa, ensamma vandringarne i skogen,
under det enformiga sysslandet timme efter timme med fina
broderier, huru väl räckte ej tiden till att’ åter och återigen
i minnet lefva om alla dessa sagor och legender eller dessa
varma, djupa intryck från de stilla bönestunderna i det lilla
kapellet, då hela den yttre världen var för henne
försvunnen, och hon endast lefde i de heliga berättelserna eller också
försjönk i en from hänryckning, glömmande allt, utom
begäret att tillhöra Gud.

Själfva af brotten i det enformiga lifvet gåfvo karaktären
samma riktning. An var det en färd till en kyrka eller ett
kloster för att bedja vid ett helgons graf eller för att åhöra
predikan af någon för vältalighet och fromhet berömd
dominikanermunk, än anordnades en ståtlig kyrklig procession med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free