Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag är kallad bort härifrån af en mäktig herre.» Hon
välsignade man och barn, dödsljuset sattes i hennes hand,
och hon afsomnade i Herranom. Detta skedde en dag i
slutet af september 1314. Birgitta var då omkring elfva år
gammal. Fru Ingeborgs död, själaringningen efter henne,
mässorna, den högtidliga begrafningen, allt talade djupt till ett
barn af Birgittas kynne. Hennes sinne riktades än mera till
en annan värld.
Efter moderns död sändes hon till sin moster, fru Karin
på Aspanäs i södra Östergötland, drotset Knut Bossons
husfru. Hennes yttre lefnadsvilkor blefvo oförändrade. Den
ene stormannens lefnadssätt skilde sig föga från den andres.
Det religiösa draget tyckes dock varit mindre utprägladt i
detta hem än på Finstad. Redan tidigt hade Birgitta,
såsom nämndt är, visat sig mottaglig för religiöst svärmeri,
men fru Karin ville ej veta af några öfverdrifna
andakts-öfningar eller öfverspända fantasier, utan fordrade träget
arbete af den unga flickan och höll henne i sträng tukt.
Snart kom hon likväl underfund med, att det ej var något
vanligt barn, som hon fått i sin vård. Hon blef liksom
handfallen inför en flicka, på en gång så kraftig och så
drömmande. Riset fött i stycken i hennes hand, berättar
legenden, ej utan inre sanning.
Hvad som troligen mer än Birgittas öfriga egenskaper
tidigt bidrog att hos hennes omgifning ingifva en med
undran blandad beundran var hennes förmåga att se syner.
Detta anlag hade hon ärft. af sin moder, och det närdes
genom den uppfostran hon erhöll.
Birgitta var ej mer än sju år, då hon en natt tyckte
sig se framför sin säng ett altare -och ofvanför detta den
strålande himladrottningen med en krona i handen. »Kom
hit, Birgitta», sade den heliga jungfrun, »vill du hafva denna
krona?» Flickan kände kronan röra vid sitt hufvud. Det
var ett ögonblick, hvars saliga fröjd hon sedan sade sig
aldrig hafva glömt. En annan gång — hon var då tio år och
hade under dagens lopp åhört en predikan om Kristi lidande,
säkerligen en af dessa med bred pensel utförda realistiska
målningar af Kristi kroppsliga plågor, med hvilka
domini-kanermunkarne brukade uppbygga sina åhörare — då tyckte
hon sig se Jesus på korset och hörde honom säga: »Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
