Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystici eller särskildt med någon medlem af det utbredda
brödraskapet »Guds vänner». Det är möjligt, men har ej
ännu blifvit bevisadt. Men den böhmiske mystikern Milictz,
som var hennes samtida i Rom, synes hon däremot hafva
kommit i beröring. Birgitta är emellertid mera ortodox än
alla dessa och träder aldrig i opposition mot den katolska
kyrkans läror, utan endast mot det syndiga lefvernet inom
dess sköte.
Öfver religionslärans trossatser kastar hon poesiens
skimmer:
»Jorden, som bär frukt, och himlen, som gifver regn, de
grönskande träden och de blommande örterna, alla de tusen
djuren, som bevaras hvar och en i sin art, ljuset, som
upplyser, allt måste med nödvändighet för en hvar synas och
bära vittne om en skapare och en försyn.»
Så lyder hennes första artikel. Och den andra lyder:
»Förr än jag skapade himmel och jord», låter hon Kristus
säga, »var jag i mig själf, jag som är öfver, utanför och
inuti allt, och allt är i mig och utanom mig intet. Om någon
flöge som den snabbaste pil, evigt, utan slut, funne han dock
aldrig djupet i mitt välde. Jag är det eviga ordet, af hvem
alla ord äro och i hvem allt lefver. Två ord har jag, dom
och barmhertighet, men i de två äro alla andra ord.»
Och hennes tredje artikel lyder: »Den heliga Ande är
ren som solstrålen och utan fläck; han har värmen i sig
själf och genomglöder hela själen, så att den bränner i Guds
kärlek.»
Och de teologiska spörsmålen om treenigheten och Kristi
gudom, äfven de klädas i bilder: »De tre äro en vilja, vishet,
makt, skönhet, dygd, kärlek, glädje, allt evigt i hvarandra;
hela fadern i sonen och hela sonen i fadern. De äro
oskiljaktiga och nödvändiga för hvarandra som elden och värmen
eller som bokstäfverna i ordet ’ita\ Dessa uttalas
tillsammans och blifva därmed ett ord, som skulle lyda annorledes,
om blott en bokstaf borttoges. De äro som färgerna i ljuset,
olika hvarandra och dock i hvarandra. Den röda tårgen
genomtindrar den gyllene, och den gyllene åter den röda.
I förening med de andra färgerna utgöra de ljuset. Här är
ingenting först eller sist, stort eller litet, utan allt är lika
och outsägligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
