Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillade hon, »vill Han själf stadfasta den. Hans helgon skola
vara vittnen, och Hans moder inseglet». Påfven visade sig
nu nådig och utfärdade ett stadfästelsebref den 5 aug. 1370.
Vid denna tid var påfven redan betänkt att återvända
till sitt hemland, Frankrike, och han fullföljde sitt uppsåt
oaktadt Birgittas varningar, hvilka nu blefvo så hotfulla och
skarpa, att ej ens hennes vänner vågade framföra dem till
påfven, utan endast hon själf. Ej långt efter sin ankomst
till Avignon dog Urban V, och hans död, förutsagd af
Birgitta, stärkte hennes anseende och ökade antalet af hennes
anhängare. Urbans efterträdare, Gregorius XI, var en from
munk, som länge beundrat Birgitta och som ofta vände sig till
henne för att få råd och upplysningar — men i Avignon
stannade han till trots af hennes varningar, och Birgitta fick ej
upplefva »den babyloniska fångenskapens» slut. Hon fick
däremot hugneliga tidender om Vadstena klosters utveckling.
En hos henne länge närd åtrå gick äfven i fullbordan
trots hennes framskridna ålder, nämligen att företaga en
vallfärd till det heliga landet.
I maj 1371 tyckte hon sig höra Kristus säga: »Bered
dig till pilgrimsfärden! Besök min graf! Hvi rädes du för
din ålder? Kan jag ej styrka dig och styra dina vägar och
föra dig hit åter?» Birgitta lefde sedan i andanom på de
heliga orterna, men af ett eller annat skäl kom hon ej att
resa förr än på nyåret 1372. Hennes söner, dottern Katarina,
priorn Peter, biskop Alfons m. fl. voro i hennes följe. Det
var i sanning en ej vanlig viljekraft hos en qvinna, som
på den tiden vid sjuttio års ålder företog en färd till det
heliga landet. Vägen togs öfver Neapel, och resenärerna
uppehöllo sig en tid därstädes.
Drottning Johanna mottog dem väl, och till detta
Birgittas andra besök i Neapel knyter sig en ganska
egendomlig historia, som dock är antecknad endast i svenska
källor. När Birger och Karl kommo inför drottningen, kysste
Birger enligt öflig sed hennes fot, men den andre sonen
kysste ej blott foten, utan djärft och dristigt äfven munnen.
Johanna såg på den vackre svensken, han fick nåd för
hennes ögon, och hon kände sig hugad att taga honom till
äkta. Herr Karl synes ej varit emot en dylik förbindelse,
men desto mera förfärades Birgitta öfver detta förslag. Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
