Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle varda deras herre. Herr Sten vore visserligen, Gudi
klagadt, död, men hans ättlingar lefde, och skulle väl
Sveriges allmoge lemna dem försvarslösa och utan arf? Dessa
ord klingade ej ohörda öfver riket. De voro en antändande
gnista, och brännbara ämnen saknades ej. Sturenamnets
minnen hade ej bleknat. Öfver allt reste sig svenska
allmogen. Qväfdes upproret på ett ställe, blossade det ånyo
upp på ett annat, och själfva den grymhet, hvarmed de
upproriske bestraffades, blef oftast ett frö till en ny
uppresning. Allmogen kände sig förbittrad att vara öfvergifven
af sina ledande män, adel och prester, hos hvilka
svenskkänslan ej var lika lefvande. Biskoparne sökte förgäfves
lugna den. De själfva darrade för sitt lif, och bönderna
sågo i dem endast anhängare till den ärkeskälmen Gustaf
Trolle.
Den danska hären hade efter att hafva passerat
Tiveden spridt sig åt flere håll. Hufvudstyrkan hade blifvit
förlagd till Upsala, och det var också mot den, som den stora,
norrifrån kommande bondehären vågade sitt anfall. Fru
Kristina hade från Stockholm sändt en mindre
undsättnings-styrka norrut, men om denna deltog i någon strid vet inan
ej, man vet blott, att den en tid hade slagit läger vid
Flottsund, nära Upsala.
Långfredagen år 1520 stod utanför Upsala det blodigaste
slaget under detta blodiga krig. Genom frånvaron af en duglig
anförare blefvo svenskarne i grund slagna, och danskarne
qvarblefvo i staden. Med högtidlig ståt lät Gustaf Trolle
upptaga de danskes lik och begrafva dem, under det att
svenskarne fingo ligga för väder och vilddjur.
Med sorg och oro hade man i Stockholm fått
underrättelse om det olyckliga långfredagsslaget. Man hade hoppats,
att den norrifrån antågande bondehären skulle hafva kunnat
skingra den danska hufvudstyrkan; nu var det tydligt, att
denna endast skulle invänta förstärkning från Danmark för
att börja en formlig belägring af hufvudstaden.
Kristina Gyllenstiernas och vår tids Stockholm äro så
olika, som den ena staden kan vara den andra. När skär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
