Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nu femte igången inom loppet af några och
tjugu år, som Stockholm1 i mediet af maj 1520 inneslöts af
fienden. Den från Upsala kommande danska hufvudstyrkan
lägrade sig på Norrmalm, en mindre, som kom söderifrån,
stannade på Södermalm, därifrån man likväl den tiden ej
hade tillräckligt långskjutande kanoner för att kunna
beskjuta staden, allra helst som fienden nödgades att slå läger
på ett tillbörligt afstånd från det på södra landet belägna
fästet *). At saltsjösidan till, utantor bommen, låg den danska
flottan, som snart erhöll förstärkning från Danmark och
anfördes af Sören Norby. Från Mälarsidan hade Stockholm
svårt få något understöd, då de flesta städer vid dess kuster
innehades af danskarne. Konung Kristian själf synes haft
sitt läger på Vagnsön, n. v. Skeppsholmen. Därifrån och
antagligen också ifrån Lidarne (n. v. Kungsholmen) sökte
han att beskjuta staden, men dess murar trotsade alla
fientliga kulor. Då gjorde Stockholms stycken långt större skada
i danskarnes öppna läger, och den stora kanonen,
»djäfle-mor», på Gråmunkeholmen anställde särskildt stor förödelse
bland fienderna. På en stormning vågade konungen ej ens
tänka. Bäst vore att se tiden an och försöka att uttrötta
och uthungra stadens invånare.
Vid midsommartid 1520 gjorde Kristian ett kort besök
i Köpenhamn, egentligen för att till sin här skaffa proviant,
hvilket ej var möjligt få i Stockholms omgifningar.
Underrättelsen om konungens afresa stärkte svenskarnes mod rundt
om i landet, och särskildt i Östergötland och Småland. Men
det var blott en öfvergående Jjusning. I juli återkom
Kristian efter väl förrättadt värf till sin här, och ej långt efteråt
intog en dansk truppstyrka det för norra Sveriges försvar
viktiga slottet Vesterås. Från Polen kom ej hjälp, Danzig
skänkte fru Kristinas mod sin beundran, men upptog med
tystnad hennes bön om hjälp, och Lybecks skutor började
föra lifsmedel till danskarne. Det ena efter det andra af
de svenska riksråden öfvergingo till Kristian, såsom Knut
Bengtsson Sparre, Erik Abrahamsson Leijonhufvud, Holger
Karlsson Gera, Erik Johansson Vasa med flere. Till och
med fru Kristinas tappre kusin Nils Eskilsson Baner var böjd
* Antagligen ej långt ifrån där det n. v. vakthuset ligger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
