Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 afrättade, men däremot många andra, som ej hade befattat
sig därmed.
Kristina Gyllenstiernas uppträdande i detta fali vittnade,
synes det oss, om både mod och politisk blick. Antagligen
var hon oförberedd på hela detta uppträde, och desto
beundransvärdare är den snabbhet, hvarmed hon bedömde
ställningen, och hennes klokhet att framhålla det enda
argument, som var att framhålla.
Domstolsförhandlingarne, om dessa formlösa anklagelser
så kunna kallas, hade afslutats. Konungen och hans män
hade aflägsnat sig. Män och qvinnor, unga och gamla,
prelater, ädlingar och borgare, alla lemnades de åt sina
gissningar om hvad morgondagen skulle medföra. Där stodo
de nu sida vid sida, de som stridt till det yttersta mot
Kristian och hans trogna anhängare. Biskop Vincents i Ökara
och Knut Bengtsson Sparre kunde lika fullt frukta för sitt lif
som Magnus Gren och Kristina Gyllenstiema. Endast då
och då afbrötos de anklagades jämmer och oroliga samtal af
vaktknektarne, som med rassel och väsen slogo upp dörrarne
och hemtade än den ene, än den andre af de i salen
samlade för att föra dem till något af slottets fängelser.
På en orolig natt följde en än oroligare morgondag,
den 8 november, den mörkaste dagen i Stockholms historia.
Dess dystra minnen behöfva dock ej här upprepas.
Ingenting säkert förmäles om fru Kristinas hållning och
uppförande, sedan hon lugnt och modigt trädt först fram i
salen och försvarat sig, sin moder och sin döde herre. Man
vet endast, att hon fördes med sina barn, sin moder och
några andra qvinnor i fängelse. Det var där hon fick höra
omtalas det hemska blodbadet.
Kristina Gyllenstiema miste på denna fasans dag många
vänner och fränder. Hon förlorade Erik Knutsson Ros, en
halfbroder till hennes make och uppfostrad tillsammans med
honom; hon miste två sina bröder, Erik och Eskil, hon
miste sin mosters man, Erik Johansson Vasa, hon miste
flere af de trogne män, som bistått henne under de tunga
dagar, som förflutit sedan herr Stens död, främst den
kloke Magnus Gren, men så ock Olof Valram, Erik
Ryn-ning och Erik Kuse. Ej långt efteråt fick hon veta, att
Åke Tott, Hemming Gad och Nils Eskilsson Baner aflifvats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
