Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Fyen, från Fyen till Seeland, och dagligen ökades deras
anhängare.
Näst Köpenhamn var Kallundborgs slott Seelands
starkaste fästning. Det innehades af Klas Kristersson
Ravens-berg, hvilken blef vunnen för hertig Fredriks sak och i juni
1523 åt honom öfverlemnade slottet. Dess besättning var
dock så tillgifven konung Kristian, att slottsherren nödgades
i hemlighet under nattens skydd hissa upp de fientliga
knektarne, i spetsen för hvilka han sedan själf anföll sina
egna trupper. Genom detta ohederliga beteende, som
skaffade honom öknamnet »Klas Slippeslott», kom Kallundborg
i Fredriks händer, och med slottet äfven den fångna Kristina
Gyllensiierna. Först åtta månader senare föll Köpenhamn i
den kort förut till konung valde Fredriks händer.
Således, samtidigt med att Gustaf Vasa blef Sveriges
konung upphörde fru Kristina att vara konung Kristians fånge.
Men fånge förblef hon icke desto mindre.
De nyvalde svenske och danske konungarne hade i
konung Kristian en gemensam fiende, men därmed är ej
sagdt, att deras vänskap var särdeles stor. Det fanns rikena
emellan många gamla tvistepunkter, som de båda konungarne
mottogo med kronan. Därföre fann konung Fredrik ej för
godt att frigifva en så dyrbar fånge som fru Kristina.
Kort efter Stockholms intagande skref Gustaf Vasa till
den danske konungen och anhöll om de svenska qvinnornas
lösgifvande. Detta bref föranledde likväl ingen åtgärd från
dansk sida.
I augusti 1523 blef emellertid förhållandet konungarne
emellan något vänskapligare, och Fredrik I föreslog ett
personligt möte med Gustaf Vasa, då äfven frågan om
fån-garnes utväxling kunde bringas på tal. Den svenske
konungen var likväl af åtskilliga skäl ej hågad för detta möte,
utan hoppades att fångarne detta förutan skulle kunna
lös-gifvas. Några af dem återvände också, men fru Kristina
och hennes mor qvarhöllos. Detta väckte missnöje i Sverige.
Gustaf Vasa skref till lybeckarne och bad dem använda sitt
inflytande hos den danske konungen till fångarnes frigifvande,
och lybeckarne läto sig ej förgäfves bedja härom. I oktober
hölls i Söderköping en herredag, och vid detta tillfälle aflät
svenska riksrådet såväl till danske konungen som till danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
