Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gingo rådsherrar, sändebud, skrifvare, astrologer och
annat allvarligt folk. Och i trappor och på gårdar hördes
vapenskrammel och rop från drabanter och väktare.
Men om det vid hofvet var mycket vackert att skåda,
så var där också mycket ondt att lära. Själfsvåld ocH råhet
af gammal nordisk art förenades i kung Eriks hof med
förfinad vällust och sinnlighet, som infördes på samma gång
som utländsk konst och utländsk lyx, enär den unge
herskaren var och ville vara medelpunkten i sitt hof, den sol,
kring hvilken allt och alla vände sig.
Kung Erik var en herskarnatur sådan som sällan födes
i Norden. Det fanns hos honom mera af en slavisk despot
än af en germansk höfding. Han egde i högsta mått den
allsidiga begåfning och bildning, som utmärker hans
tide-hvarf och den odling, som utgången från Italien, under Gustaf
Vasas tid nådde Norden och nämnes renässans. Han var
skicklig i språk och matematik, i historia och teologi, han
idkade musik och verskonst, han försökte sig på målning
och flere olika handtverk, och hans ståtliga, välformade kropp
var härdad och utvecklad genom allehanda öfningar, såsom
bollspel, fäktning, dans m. m. Men till denna
personlighetens fulländning, hvarefter renässansen sträfvade, hörde
också en otyglad utveckling af alla drifter och lidelser, utan
uppfattning af att dessa måste kufvas och underordnas för
att ej förtära människonaturens ädlare sidor. En undersåte
hade ett band i lagarne, men herskarne ville ej erkänna
ett sådant. Också är tidehvarfvet rikt på grymma despoter,
och Erik XIV hör till deras antal. Hos honom hade
renässansens bildning och åskådning fallit i en farlig jordmån,
ty han hade ärft Vasars häftiga, misstänksamma lynne, och
hans lidelsefullhet gränsade till och öfvergick slutligen i
vansinne. Prins Eriks hof hade varit beryktadt för det
»slemma lefverne» där fördes, och lika illa beryktadt blef
kung Eriks, ehuru han ej långt efter tillträdet till sin
regering utfärdade nya hofartiklar, hvilka i stränghet söka
sin like. Han straffar svordomar med fängelse i tornet,
och det ända till åtta dagar, han befaller, att den, som i
vredesmod inom konungens borg drager värjan, skall stingais
genom handen med sin egen värja eller ock få handen
af-huggen och naglad på slottsporten. Han straffer äktenskaps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
