- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
96

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heter det i en gammal berättelse om deras olyckliga
kärlekshistoria. För kung Eriks misstänksamma inbillning var dock
denne Maximilian en ytterst farlig rival. Han skulle ej vara
i Stockholm, utan skickas till Norge. Ej nog härmed.
Konungen kände sig ej lugn, så länge han är bland de
lef-vandes antal. Han ville finna sak med honom. Karin
Månsdotter lockades att begära ett samtal med honom före
hans afresa. Maximilian dröjde ej att hörsamma en så
hug-nelig kallelse.

»Han gick till henne så gladelig
Och talade med henne ganske vänlig,

Men han fick strax annat fornimme.»

Karl kammarsven ropade an drabanterna, Maximilian
släpades till tornet, och då

»Konungen kom hem utaf ränneban’

Och hade lekt boll, som han var van,

Det gafs honom strax tillkänna.

Han bod honom strax for nämnden före
Och där med makt hans sak förhöre,

Hvad han hade göra hos henne?»

Vid förhöret inför nämnden redde sig Maximilian såsom
den där har ett godt samvete. Kung Erik blef rädd att
föremålet för hans svartsjuka skulle undgå honom. Maximilian
lades därföre redan samma qväll på pinbänken, men inga
marter kunde förmå honom att anklaga falskeligen hvarken
sig själf eller den han älskat.

>Han försvarade sig och henne med,

Likväl kunde intet hjälpa det.

Hören, hvad orätt honom skedde:

Det bands en kafle uti hans mun,

Blef bakbunden i samma stund.

At strömmen de honom ledde.»

>De kastade honom i Söderström,

Hvilket skulle vara så lön*,

Men Gud, som ingalunda
Kan lida någon orättvis’,

Om våren, då borta var all is,

Under Södermalm de honom igenfunne.»

Så lyder den gamla rimkrönikans konstlösa berättelse
om Maximilians sorgliga öde, bekräftad af samtida handlin-

* Lön = hemligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free