- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
101

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig mäkta nådigt, så att fångame trodde all fara vara
öfver-stånden och, säger en gammal berättelse, »klädde och
pyntade sig i den förhoppning, att de efter konungens gunstiga
tillsaga skulle blifva förlossade och fritt få återvända hvar
till sitt hem», — men »deras glädje fick en snar och ynkelig
ände».

Det var ej Karin Månsdotter, utan Göran Persson och
Petrus Caroli, som hade konungens öra mellan detta fredliga
besök och det ögonblick, då han, drifven af misstankens
demoner, rusade in i Nils Stures fängelse, och utkommen
därifrån, utfärdade sin ödesdigra order att mörda alla fångarne
»utom herr Sten».

När och huru Karin mottog underrättelsen om den
gräsliga gärningen eller när hon fick kännedom om konungens
omedelbart därefter företagna flykt, därom lemna oss
häf-derna i okunnighet. Tillståndet på slottet efter mordens
verkställande var hemskt; mördarne frossade af den mat och
dryck, som sändes till de fångne herrarne af deras
släktingar i staden, hvilka inte ännu hade en aning om sanningen,
och hängåfvo sig sedan åt råa utsväfningar. Ej underligt
om Karin lemnade detta våldets och lastens hemvist för
att uppsöka konungen, hvilkens sinnelag måste hafva ändrats,
sedan hon sist såg honom, ty då var han ju lugn och vek.
När och i hvilket sällskap hon lemnade Upsala är okändt.
I Odensala sammanträffade hon med konungen, och det blef
henne förunnadt att åter bringa honom till ro — alla andras
försök hade varit fåfänga. Sitt förstånds fulla bruk återfick
likväl Erik aldrig, han hade blott då och då ljusa ögonblick.

Det är en gammal tradition, som ej har blifvit bestridd,
att det var Karin Månsdotter, som ej blott uppmanade honom
att med rika gåfvor vinna de mördades släktingar, främst den
djupt pröfvade Märta Leijonhufvud, och låta fängsla Göran
Persson, utan att det äfven var hon, som förmådde honom
att lössläppa sin fångne broder Johan.

Denna sista åtgärds oklokhet var påtaglig. Oviljan i
landet mot Erik efter tilldragelserna i Upsala var stor, och
genom Johans lösgifvande ur fängelset fingo alla de
missnöjde en hufvudman. Och äfven från Karins egen synpunkt
var Johans lössläppande ur fängelset den oklokaste bland
åtgärder. Hvem skulle väl motsätta sig hennes giftermål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free