Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrottet af hans sinnesrubbning fantiserade han ständigt
öfver den nöd och misshandling hon hade att utstå.
Äktenskapet med Karin Månsdotter var den afgörande stöten, som
kom hans’ krona att falla, men ej ett ord af ånger öfver
det offer han bragte henne, har, så vidt eftervärlden känner,
undfallit hans läppar. Han säger själf, det han trofast hållit,
»hvad han henne i Storkyrkan gudligen lofvat». I nöd och
lust var han henne trogen, han som annars var
vankelmodig och nyckfull i allt. Kärleken till Karin Månsdotter
har också kastat en försonande stråle öfver den brottslige, men
olycklige konungens sista lefnadsår.
När Karin och barnen skildes från kung Erik, fördes de
först till Stockholm, där de vistades på Kungsholmen, ooch
därifrån de innan sommarens slut skickades öfver till Åbo.
Underrättelserna om deras vistelse därstädes äro mycket
knapphändiga. Något hårdt fängelse synes Karin Månsdotter
ej hafva utstått, och hennes underhåll var, om ej rikligt,
dock till nödtorft. Utom oron öfver makens öde saknades
likväl ej pröfningar. Sonen Henrik afled 1574 eller 1575.
Sistnämnde år afgåfvo riksråden ett betänkande, som vållade
henne en än större sorg. Sonen Gustaf skulle skiljas ifrån
modern.
Ännu ett slag drabbade Karin, då underrättelse ankom,
att konung Erik aflidit i sitt fängelse. Nu var hvarje
förhoppning om lycka och höghet borta! Därtill kommo
ovisshetens qval, huru den olycklige, af henne innerligt älskade
maken aflidit, om någon hade i hans sista stunder omgifvit
honom, om han fått några tröstande meddelanden om hustru
och barn, och slutligen om man verkligen kunde sätta full
tro till konung Johans uppgifter om hans sista sjukdom och
död eller det låge någon sanning i dessa dunkla rykten om
mord, som gingo man och man emellan.
När Erik väl var död och sonen borta, kände sig
emellertid Johan III lugn för Karin Månsdotter. Hon var
alldeles för mild och god för att göra upp intriger och
vidt-sväfvande planer, hvilka aldrig skulle kunna realiseras utan
våldsåtgärder. Och beröfvad sonen, kunde hon knappt hafva
några frestelser därtill, äfven om hennes lynne varit af annan
art. Han sökte i det längsta af Karin få underrättelse, hvar
brodern kunde hafva dolt den sk^tt, hvilken Johan, som be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
