Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ärebetygelser, endast i Arboga hade man underlåtit alla
högtidligheter, men när den goda stadens inbyggare
för-nummo, huru man annorstädes hade förfarit, så vordo de
mäkta bedröfvade och bådo i underdånighet, »att detta
förseende icke måtte i onåder upptagas».
Åren 1611 och 1612 voro pröfvoår i Katarinas familj.
Politiska olyckor oroade Karl IX:s sista år. Hans lynne blef
härigenom till ytterlighet retligt. Hans kroppskrafter
försvagades, och i okt. 1611 stodo maka och barn sörjande kring
den stränge, men rättrådige konungens dödsläger.
Till sorgen öfver faderns död kom för Katarina moderns
beslut att vilja förmäla sin yngsta dotter, Maria Elisabet,
med sin mans brorson, hertig Johan af Östergötland. Detta
giftermål mötte motstånd i den allmänna fördomen mot
giftermål mellan kusiner samt, hvad värre var, i de båda
parternas egna tycken. Enkedrottningen var emellertid den
qvinna, som förstod att öfvervinna svårigheter större än
dessa, och i detta fall måste man beundra hennes ihärdighet
och statsklokhet. Huru farligt skulle det ej blifva för Sverige,
om den veke hertig Johan förmäldes vid en utländsk
furstinna med ärelystna anspråk, men däremot gift med Maria
Elisabet, skulle han blifva ett stöd för Karl IX:s
konunga-döme.
Enkedrottningen vann sitt syftemål. Den 29 nov. 1612
vigdes prinsessan Maria Elisabet vid hertig Johan.
Äktenskapet blef för dem själfva olyckligt — till och med
enkedrottningen insåg det — men för Sverige var och förblef
det en lycka. Katarina »befalldes», såsom hon själf säger,
att följa systern till hennes hem i Vadstena för att genom
sitt spänstiga och glädtiga lynne hålla de nyförmälda vid
godt mod. Det var ej enda tillfället, då Katarina under
dessa sorgsna och orouppfyllda dagar var allas tröst, den
goda ängel, som kunde lugna och glädja, stifta fred och
läka sår.
Den 17 okt. 1613 var Katarina med sin moder och sina
bröder på Gripsholm. Just den dagen anlände dit en
långväga främling. Det var Johan Kasimir, pfalzgrefve från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
