- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
133

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade pfalzgrefven ej fått ut Katarinas hemgift, och hans
områden i Pfalz voro utsatta för krigets hemsökelser.
Visserligen var Johan Kasimir en stor finansier, som kunde både
öka sina kapital och få sina räntor att räcka till
mångahanda, men omständigheterna ställde nu väl stora kraf på
hans skicklighet i detta fall. För Katarina, som skulle
ombesörja de dagliga utgifterna och som egde det svenska
frikostiga lynnet, var ställningen än mera tryckande. Johan
Kasimir tog därföre hela ekonomien om hand och band
hennes göranden och låtanden i de minsta enskildheter. Katarina
beundrade mannens större ekonomiska förstånd och sökte
i allt rätta sig efter hans önskningar, men ändå kan man
läsa mellan raderna i hennes bref, att detta stränga
för-mynderskap ibland var för henne ganska påkostande. Hon
måste också skrifva till sin bror och fråga, om han ej kunde
sända henne en större penningesumma.

Katarinas lefnadssätt i Strassburg torde knappast varit
efter hennes stånd. Ibland var hon i det största bryderi,
såsom då hon en gång skref till mannen, att hon väntade
besök af sin svärmoder och ej visste någon råd att
anständ-ligen traktera henne. Lönerna till tjenarne kunde ej
utbetalas, ej nya kläder inköpas m. fl. dylika obehag.

Gustaf Adolf fann det påkostande att veta systern i
tryckande omständigheter och utsatt för krigets faror. Han
hade ej penningar att sända ut, men däremot kunde han i
Sverige lätt nog underhålla henne och hennes familj. Den
18 september 1620 skrifver han också till pfalzgrefven
och ber honom att låta hustru och barn få resa öfver
till Sverige. Själf vill han bekosta resan, bara de vilja
komma.

Johan Kasimir tvekade dock att öfvergifva sitt
fädernesland under dessa oroliga tider. Han egde stark själfkänsla
och synes ryggat tillbaka för en beroende ställning i sin
hustrus fädernesland. Gustaf Adolf förnyade emellertid sin
inbjudning, och han försäkrade äfven pfalzgrefven om att
han kunde blifva honom till stor nytta i Sverige. Detta
inverkade sannolikt på det beslut Johan Kasimir i början af
1622 fattade att åter resa hit. Gustaf Adolf lofvade honom
dessutom 2,000 Riksdaler till resekostnader.

Katarina var vid det bästa mod. I hvarje bref hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free