- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
141

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera otillgängligt för det mänskliga lidandet. Men äfven
den tiden fanns en kraft, hvilken, då den ej stelnade i former,
utan verkligen hade trängt till hjärtat, öppnade blicken för
lidandet. Det fanns äfven då ett salt, som småningom skall
genomsyra hela degen. Katarina var kristen och hade
uppfattat kärnpunkten af Kristi lära.

Men man var ej van vid en mildhet sådan som
Katarinas, man förstod den ej ens alltid. Den tolkades såsom
slapphet och ledde till själfsvåld. Därtill kom, att Katarina
i sitt varma religionsnit satte en fordran på sedlig renhet,,
som var för hög för hennes omgifning. Lättsinnet hade i
henne en oblidkelig fiende. Liksom en Johanna d’Albret,
en Maria Teresia för hon med omutlig stränghet den
äktenskapliga moralens talan. Hon ’är då ej längre den milda
Katarina. An är det en qvinna, som har tagit lifvet af sitt
barn och som befordras till det strängaste straff — den
tiden döden — men barnafadern går fri, oaktadt
pfalzgref-vinnan känner sig upprörd af denna orättvisa; än är det
kocken, som står allt för väl hos kokerskan, så att Katarina
undrar, huru hon skall få äktenskapets välsignelse öfver
deras förening; än är det en tjenare, Hans Kasper, som
brukar ha små dryckeslag i källaren med »Marie», under det
att hans hustru genom sitt lefhadssätt väcker allmän skandal,
andra historier att förtiga. Hans Kaspers uppförande grämde
i hög grad Katarina, ty han hade Johan Kasimirs synnerliga
förtroende, och i dennes frånvaro var han alltid på ett sårande
sätt likgiltig för Katarinas önskningar och befallningar. En
dag visade han henne till och med öppen vanvördnad. Hon
hade sökt tala försonande ord med hans hustru. Förbittrad
häröfver, rusade Hans Kasper, bara iklädd skjortan, in i salen,
slog sönder bord och stolar och lefde som en galning. Hans
mening hade varit att träffa Katarina och cyniskt förolämpa
henne, men hon hade tillfälligtvis ej varit i salen. »En
sådan människa», skrifver Katarina förargad till Johan Kasimir,
»måste tuktas, annars kommer därutaf intet godt! Hjärtans
käre herre, låt mig se Er trohet, så att Ni inte håller mer
med Er tjenare än med mig. Ehuru jag inte gärna är
hämndgirig, så måste jag dock högst sätta tukt och ära,
hvilket jag också anser E. K. högt aktar». Johan Kasimir,
som äfven-i detta fall gaf sina egenskaper i arf åt sin son-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free