Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständighet, än hon tillförene åtnjutit. Trots de undergifna
ordalag hon ännu oftast nyttjar, är det i själfva verket nu
hon, som är familjens hufvud, den på hvilken dess framtid
beror. Hon talar med större säkerhet än någonsin, ger sina
råd och säger sin mening rent ut. Pfalzgrefven visar ock
det största undseende för henne, och hon tackar honom
alltid för den ömhet han visar mot »sin gamla käring».
Pfalzgrefven har emellertid fortfarande kassan om hand,
och han sköter sin gemåls gårdar. Härigenom kan hon ej
undgå att in i det sista bindas af hans sparsamhet.
Katarina behöfde vid hofvet mycket penningar. Ehuru hon, att
döma af hennes bref, ägde föga intresse för kläder och
dyrbarheter, behöfdes dock nu af dessa saker åtskilligt för både
henne och barnen, så att de kunde uppträda enligt sitt stånd.
Dessutom skulle föräringar lemnas åt gesandter och hofmän,
resor företagas, tjenstpersonalen ökas, och att få penningar
till allt detta var ej lätt, då pfalzgrefven noga betänkte
sig för hvar 100-daler han skickade sin äkta hälft.
Katarinas bref tyda ofta på de obehag hon hade att
utstå vid hofvet, utan att hon alltid gifver närmare
upplysningar angående dessa.
Riksförmyndarne såg hon sällan till annat än om
sön-dagarne, då de kommo upp på slottet för att åhöra predikan.
Efter dess slut uppvaktade de drottningen och stannade
sedan till middagen, talande med Katarina om nyheter,
både in- och utländska. De tyska förhållandena,
krigsplanerna, de tyska furstarnes politik, tvisterna mellan Wrangel
och Baner, hertig Bernhards framgångar, utsikterna till fred
och det stackars tyska folkets lidanden, allt detta dryftades
med största omständlighet. Ofta voro underrättelserna knappa,
och desto kärkomnare var det, då någon officer kom direkt
utifrån med nyheter, såsom t. ex. Lesslie och Rutwen. Då
talades ej utan tårar äfven på de bistra krigarnes kinder
om den oförgätlige Gustaf Adolf. Intet ämne tog Katarina
hellre upp, hans minne var for henne heligt, och hans
dödsdag firade hon årligen såsom en helgdag, hvilket hon till
sin grämelse ej kunde förmå ens rikskanslären att göra.
För dessa långväga resenärer kalaserades naturligtvis
dagligen på alla håll. Katarina uttalar sig flere gånger
ogillande om detta svenska festande. »Här smörjer man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
