- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
156

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fot med Maria Eleonora, hon hade nära på tagit ^hennes
parti, då hon låg i delo med rådet, åtminstone sökte hon
för rådsherrarne uttyda hennes handlingssätt till det bästa
och bad dem betänka, hvems gemål hon varit och hvilka
sorger hon utstått. Då Maria Eleonora vägrade att låta
begrafva Gustaf Adolf och, sedan begrafningen väl var skedd,
var mycket ifrig för att få hans lik med sig till Strömsholm,
var det Katarina, som bäst förstod att lugna enkedrottningen
och bringa henne till besinning. Afven sedan Kristina
kommit i pfalzgrefvinnans vård, var förhållandet emellan moder
och fostermoder i förstone godt, och pfalzgrefven besökte
enkedrottningen för att utreda hennes affärer. Men snart
blef det annorlunda — ej utan andras beställsamma prat och
förtal. Maria Eleonora upphörde skrifva till Katarina, talade
ej vid henne, då hon besökte Kristina, och ville ingifva denna
sistnämnda ovilja mot sin uppfostrarinna. Hennes uppförande
ute på Gripsholm blef för hvar dag besynnerligare, Katarina
kunde ej längre försvara henne, utan sörjde i stället djupt
öfver att Gustaf Adolfs enka skulle uppföra sig på ett så
ovärdigt sätt.

Dessa missförhållanden nedstämde Katarinas af naturen
goda lynne. Hon längtade ofta till sin make och undrade
om det verkligen var rätt, att hon lemnat honom. Men
med tanke på Kristina och barnen kunde hon ej handla
annorledes.

Katarinas hälsa hade varit vacklande allt sedan Adolf
Johans födelse 1629. Hon led af värk i hufvud och ben
samt af svår hosta och trodde därföre ej, att hennes lifstid
skulle blifva lång. Under året 1638 aftog hennes krafter
märkbart.

Hofvet uppehöll sig sedan några veckor tillbaka i
Ve-sterås, emedan pesten ansågs gå i Stockholm, då Katarina
häftigt insjuknade, fredagen den 7 dec. 1638. På lördagen
försökte pfalzgrefvinnan gå upp för att till drottningen, som
denna dag fyllde tolf år, framföra sina på en gång
underdåniga och moderliga lyckönskningar, men efter denna
ansträngning voro också hennes krafter brutna. Hon lades
ned på den bädd, som skulle varda hennes sista.

Katarina beredde sig till döden. Hon talade mycket
och länge vid de närvarande riksråden, särskildt vid riks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free