Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drotsen Per Brahe. Hon bad dem taga vård om hennes man
och barn och ej efter hennes död stöta bort dem som
främlingar. Alla voro djupt rörda och sökte i detta fall lugna
henne. Katarina mottog förtroendefullt deras försäkringar.
Hon förmanade döttrarne och Adolf Johan till lydnad och
alla dygder, bad hälsa till Karl Gustaf, som just nu var ute på
sin utrikcsfard, och lade sedan med innerlig bön all de sinas
framtid i Guds hand. Honom anbefallda hon också det barn,
som blifvit henne anförtrodt. Hon bad Kristina med kärlek
tänka på sin moder och än mera på sina undersåtars bästa
och sitt fäderneslands välfärd. Varma och innerliga voro
de ord, som kommo från den sjukas läppar, och på samma
gång talade hon med kraft och klarhet. Per Brahe
uppmanade Kristina att flitigt bedja Gud, att hon måtte få
behålla sin faster, som för henne vore mera värd än det halfva
konungariket.
Oaktadt Katarina sålunda ansåg sin d$d förestå, dröjde
hon dock i det längsta att eftersända Johan Kasimir, som
uppehöll sig på Bråborg. Katarina ville ej han skulle för
häftigt oroas, ty hon fruktade, att han då skulle begagna
de ännu osäkra isarne för att skynda till hennes dödsbädd
så fort som möjligt. Själf trodde hon väl ej heller, att
döden vore så nära förestående som den var. Hon hade inga
svåra plågor, endast feber och allmän svaghet. Katarina
hade just talat med riksmarskalken Axel Baner, om en
lärare för sin yngste son, då hon lugnt och stilla, utan att
ens de kringstående märkte det, somnade in. En bredvid
dödslägret stående prestman märkte en viss förändring hos
henne och ropade henne an, men då var allt redan slut,
och med ett stilla, ljuft leende på sina läppar hade Katarina
gått till en bättre värld. Detta skedde torsdagen den 13 dec.
kl. 10 f. m.
Drottning Kristina . underrättades genast om dödsfallet.
Hon uppsökte Katarinas äldsta dotter, som ännu ingenting
anade, omtalade för henne allt och lugnade henne. »Kära
fröken Kerstin», så föllo hennes ord, »gifven Eder till freds,
fastän Eder fru moder är död, så vill jag vara Eder en
moder» — ett löfte, som den tolfåriga drottningen höll intill
det sista, ty hvad man än kan tillvita Kristina, inte är det
att hafva förgätit sin uppfostrarinnas barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
