Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej förr än den 12 dec. blef pfalzgrefven underrättad om
Katarinas sjukdom. Han skyndade till Vesterås, så fort de
dåliga vägarne medgåfvo, men kom först dit på fredag
morgon tidigt. Han anade intet, förrän riksmarskalken Per Baner
mötte honom i slottsporten och omtalade, att allt var slut.
För pfalzgrefven var Katarinas död ett hårdt slag. Han
höll varmt af sin gemål, och det var ett starkt band som nu
brustit. Afven en annan anledning fanns, ej blott till sorg,
utan också till oro. Det kritiska ögonblick hade inträffat,
då Johan Kasimir och hans barns ställning i Sverige ej
längre kunde anses berättigad, då han var endast en
främling*. Men pfalzgrefvens oro i detta fall lugnades likväl
snart, när han såg hur allmänt värderad och af hållen
Katarina varit och huru uppriktigt alla beklagade hans förlust.
Hade det funnits några intriger, någon afund mot henne, så
voro de nu glömda. Från Axel Oxenstierna, den mest
fruktade af alla, mottog pfalzgrefven en skrifvelse, som djupt
rörde honom. Rikskanslären förklarade, att han hellre för
andra gången hade begrafvit sin egen mor än han var vittne
till huru denna ädla furstinna i förtid rycktes bort. Äfven
Maria Eleonora var djupt gripen af hennes död.
Förberedelserna till pfalzgrefvinnans jordafärd uppskötos,
tills rikskanslären hann anlända till Vesterås. I samråd med
honom bestämde pfalzgrefven, att hans gemål skulle
be-grafvas i Strängnäs domkyrka, vid sidan af sina föräldrar.
För sextonhundratalets människor var aldrig något, som
sammanhängde med en begrafning, en oväsentlig sak, utan
alla enskildheter afhandlades och sköttes med största
omständlighet. Rikskanslärens fru, Anna Bååt, ställde på bästa
vis med likets vård och utstyrsel, och den lilla drottning
Kristina var mycket ifrig att få vara henne behjälplig för
0 * Som bekant bodde Johan Kasimir på Stegeborg till sin död 1652.
Aret förut hade han fått detta slott såsom ärftligt län. Katarinas yngste
son, Adolf Johan, bodde där till sin död 1689. Led genom reduktionen
stora förluster. Hans söner gingo i österrikisk tjenst. Af Katarinas
döttrar blef Kristina Magdalena 1642 gift med Fredrik VI af Baden Durlach
och dog 1660; den yngsta, Maria Katarina, gift 1646 med Fredrik af
Hessen Eschwege och dog 1655. Den mellersta, Maria Euphrosyne, blef
1647 gift med en svensk ädling, Magnus Gabriel de la Gardie. Hon dog
först 1686. Drottning Kristina visade sig i allt ytterst nådig och frikostig
mot Katarinas make och barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
