Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att visa den kärlek hon hyste för sin fasters minne.
Katarina hade önskat svepas i sin bruddräkt och i den mössa
hon burit vid sina barns födelse, men då dessa saker
förvarades på Stegeborg, var det omöjligt att villfara hennes
önskan. Katarina hade äfven önskat begrafvas i Linköping,
men i det ena som det andra fallet tröstade sig Johan
Kasi-mir öfver att man bröte mot hennes önskningar, därmed
att hans maka alltid hade varit förståndig och gärna velat
göra honom till viljes i alla sparsamhetsåtgärder. För öfrigt
åsidosattes ingenting, som kunde hedra den aflidnas minne.
Vakt hölls kring liket, i tre stifts kyrkor ringdes dagligen,
och en ståtlig procession anordnades.
Den 5 februari kunde ändtligen affarden till Strängnäs
eg a rum. Den berömde Vesteråsbiskopen Johannes
Rud-beckius talade samma dag på slottet till pfalzgrefvinnans
minne, inga grannlåter, utan enkelt och allvarligt.
Till text hade han valt den 121 psalmen, i hvilken
Katarina hade haft, sade han, xsin kristendoms lösen». I
likhet med så många andra fromma hjärtan, hvilka under
sekel efter sekel, i pröfningar och i glädje däruti sökt sin
tröst, hade äfven hon mer än en gång instämt i psalmistens
ord: »Jag lyfter mina ögon upp till bergen, ifrån hvilka
min hjälp kommer. Min hjälp kommer ifrån Ilerranom, den
himmel och jord gjort liafver.»
Bättre än alla andra ord uttrycka just dessa
kärnpunkten i Katarinas karaktär och lefnad — kärlek till Gud
i ord och gärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
