Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller ett bestämdt nej, ty detta kunde hafva retat honom,
så att han tvärt emot hennes vilja tagit Ebba Brahe till
äkta. Hon förklarar blott, att om de vilja gifva sig till tåls
några år, så vill hon ej sätta sig emot deras äktenskap, men
hon bereder den unga flickan på att under dessa väntningsår
kan det hända, att konungen ändrar sinne.
Med en stark känslas segervisshet finner Gustaf Adolf
moderns klutliga uttalande i denna fråga ganska
tillfredsställande. »Så tackar jag Gud,» skrifver han till Ebba Brahe,
»att hennes Majestäts hjärta är så vidt bevekt, och
förhoppas, att I, min aller käraste, då alls ingen tvifvelsmål om
mig hafvandes varder.» Han råder i samma bref sin Ebba,
att när enkedrottningen bragte deras förhållande på tal, skulle
hon med få ord svara, att hon vore redo handla så, som
drottningen täcktes. »Gud gifve I kunde denna gång så
svara», fortsätter Gustaf Adolf, »så hoppas jag, att det med
Guds hjälp efter mitt sinne till en god ända komma kan.»
Brefvet, som är undertecknadt: »Eder trogne, tjenstvillige
frände», är dateradt i Stockholm den 21 juli 1613. Ebba
Brahe befann sig då i Nyköping hos enkedrottningen.
Äfven under vintern 1613—14 uppehöll sig Gustaf Adolf
i Sverige och sammanträffade antagligen då och då med
Ebba Brahe, ehuru vi därom ej hafva några underrättelser*
På våren 1614 företog han en resa rundt kring Bottniska
viken för att i Livland bekriga ryssarne.
Konungen tyckes ej fått tillfälle att säga sin älskade
farväl, att döma af följande odaterade bref, som väl knappast
kan vara skrifvet annat än på våren 1614 före konungens
afresa och som kan förtjena att anföras i sin helhet. De
uppriktiga känslorna skimra igenom och värma upp de
föråldrade uttrycken och det, enligt vår tids smak, konstlade
skrifsättet.
»Välborna fröken, hjärtans allra käraste fränka!»
»Jag hade förhoppats, att jag efter Eder tillsägelse,
hvarefter jag ock stor längtan hafver, skulle hafva fått
tala med Eder, min kärasta, till att bjuda Eder godnatt.
Men efter den lyckan mig ej hafver mått vederfaras, då
hafver jag den dristighet uppå mig tagit, utaf den stora
affektion och goda vilja, därmed mitt hjärta (det olycksaliga)
alldeles emot Eder uppfylldt är, detta gröfva och skitna pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
