Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brinner af längtan att få besöka henne, men konungen fordrar
tyvärr, att han hvar dag skall vara i rådet. »Gud skall
vara mitt vittne», fortsätter Jakob de la Gardie, »hur ondt
mig hafver gjort i hjärtat, att jag så länge skulle vara ifrån
Eder, min högt älskade käresta, som dock är min enda fröjd
i denna värld, och om jag hade (kunnat) besöka Eder, skulle
natten icke varit för mörk eller vägen för lång, om jag
också skulle hafva gått till fots, på det att jag hade mått
komma till Eder.»
Jakob de la Gardies trohetsförsäkringar sattes ej på
samma hårda prof som Gustaf Adolfs. Redan ett par veckor
senare, den 11 november, firades hans högtidliga trolofning
med Ebba Brahe i enkedrottning Katarina Stenbocks hus i
Stockholm, hvarefter grefve Magnus på qvällen höll fest för
sin dotter i sitt eget hem. Midsommardagen 1618 firades
brölloppet, äfvenledes anordnadt af Gustaf Vasas
enkedrottning. Själfva vigseln förrättades i Stockholms Storkyrka.
Enkedrottning Kristina och hertig Karl Filip hedrade
brudparet med att närvara vid festligheterna. Gustaf Adolf åter
begaf sig just under bröllopsdagarne ut på en lustresa för
att profsegla med ett nytt fartyg, som han hade skaffat sig.
Hans syster, Katarina af Pfalz, som lemnar oss denna
underrättelse, den enda vi ega om Ebba Brahes bröllop, gör
det i ordalag, som tyda på att Gustaf Adolf helst ville vara
borta från denna fest.
Men om också ej alla minnen af denna kärlek hade
utplånats, då jungfru Ebba trädde i brudstol, så trängde de
sig likväl ej emellan henne och Jakob de la Gardie, utan
deras äktenskap synes hafva varit lyckligt.
Båda voro lika tillgifna och beundrade lika mycket Gustaf
Adolf. Ebba Brahe såg snart i honom endast den store och
mäktige konungen, i hvars hand låg hennes makes och barns väl
eller ve. Mot hans drottning kom hon att visa en tillgifvenhet,
som gränsade till svaghet, så att hon med sitt praktiska,
sunda förstånd obetingadt fogade sig efter dennas alla nycker.
När underrättelsen om hjältekonungens död nådde Ebba
Brahe, greps hon af den djupaste sorg, stängde sig inne och
ville i förstone ej veta af någon tröst. Men att hon häftigt
sörjde öfver Gustaf Adolfs död, är ej något skäl för, att hon
ännu för honom hyste några svärmiska känslor. Hans död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
