Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef något bättre, ehuru väl hans klena ögon och hans
hjälplöshet fortfarande omtalas.
Jakob de la Gardie var tacksam mot sin maka för hennes
bistånd, och i sitt 1650 upprättade testamente skrifver han
om sitt förhållande till henne dessa ödmjuka ord: »Jag
betackar min älskliga, kära gemål för all dygdig och kärlig
benägenhet, som hon mig i många måtto uti vårt äktenskap
och min svaghet troligen bevisat hafver, kärligen begärandes,
att om af mig af mänsklig svaghet kan vara händt och
något emot gjordt, hon då sådant af infödd dygd och kristlig
kärlek ville mig förlåta och taga vård om barnen.»
Grefve Jakob reste på hösten 1646 med några
andra förnäma svenskar ut till en mecklenburgisk badort,
men vädret därute var hela tiden dåligt, och hans
hälsotillstånd förbättrades ej. I stället aftogo hans krafter år
för år. Han led af skörbjugg. Under sommaren 1652
väntade hans anhöriga vecka efter vecka, dag efter dag, att
hans sista stund skulle komma. Efter att hafva tagit ett
rörande afsked af maka och barn afled han den 12 aug.
1652, vid sextionio års ålder. Länge och väl talade han till
dem, förmanande dem till inbördes kärlek, till att älska Gud,
lyda öfverheten och troget tjena fäderneslandet. Alla voro
djupt gripna af den gamles ord, ’’endast den döende var lugn.
»Hvi skulle jag frukta mig:», sade han, »jag kommer ju
till en nådig och icke till en onådig Gud».
Jakob de la Gardie var en allt för berömd man och
hade en maka, som var allt för mån om yttre hedersbetygelser
för att hans stoft skulle kunna utan stora högtidligheter
invigas åt den sista hvilan.
På inga tillställningar nedlades den tiden större
omkostnader än på begrafningar. Det kunde också hända, att man
dröjde både ett och två år, innan förberedelserna medhunnits.
Understundom sammanslog man med en begrafning någon
annan familjehögtid, så att långväga gäster kunde få valuta
för sitt besvär. Under sådana förhållanden får man ej undra på
om begrafningar voro ganska muntra tillställningar, där föga
märktes af sorg och saknad. Ebba Brahe var emellertid
mycket ifrig, att allt skulle blifva i ordning så fort som
möjligt. Stora förberedelser vidtogos, inga omkostnader
underlätos, och med de kruserliga ordalag, som voro i bruk, inbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
