Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nus Gabriel kom emellertid lyckligen med lifvet ifrån Upsala
och företog därefter liksom alla förnäma ynglingar den
tiden en längre utländsk resa. Äfven då uppträdde han med
ståt och ett talrikare följe än andra svenskar plägade hafva.
En gammal vän till familjen de la Gardie, herr Arvid
Forbes, guvernör i Pommern, tog emot den unge grefven
vid hans ankomst till Tyskland. Forbes var en man af det
gamla slaget, och honom syntes Magnus Gabriel såsom en
allt för veklig ung herre, den där gärna ville »ligga och dassa
sig i sängen om morgnarne». Han hoppades dock, att resan
skulle »pigga upp» honom, »så att det fuller blir ett lejon
utaf, som kan göra fäderneslandet stora tjenster.»
Och att så skulle blifva, därom tviflade hans moder ej
ett enda ögonblick. I tankarne följde hon honom på hans
långa färd, och hon sparade ej på bref till sin »älskade, käre,
ädle pilt».
Ebba Brahe har ingen dålig brefstil. Den är okonstlad
och utan några inlärda, uppskrufvade talesätt. Sina bref
till sonen börjar hon nästan alltid med tilltalet: »Välborne
herr grefve, min högt älskade, käre son» och slutar dem
med »min älskade, käre sons trogna, kära mor in i döden
Ebba Braa.» Just denna stafning af namnet är en
egendomlighet för henne, ty släktens andra medlemmar skrefvo ej
så, men fru Ebba hade i detta som i andra fall sin stafning
för sig. Den är inte lika med den, som på hennes tid
personer, hvilka fått en lärd uppfostran, nyttjade, men den
är ovanligt enkel och regelbunden för sextonhundratalet.
Likaledes är hennes handstil ovanligt redig. Att hon aldrig
begagnar skiljetecken och ofta förvränger främmande namn
kan man ej med skäl tillvita henne, ty det gjorde stora
flertalet damer på hennes tid. För att bedöma henne
rättvist skall man jämföra hennes bref med dem, som skrefvos
af rikskanslärens maka, Anna Bååt, eller af Per Brahes
hustru, Beata de la Gardie, eller af andra förnäma damer från
hennes generation, och då står hon onekligen före dem i
bref-vens stil, form och innehåll. Hennes begåfning var sådan,
att med en bättre undervisning hade hon blifvit en god
stilist, nu kunde hon i stället, när hon jämförde sig med man
och söner, med skäl klaga, att hon var »en ond
brefskrif-verska».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
