Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trådt forsonande emellan, då de höga herrarne af en eller
annan orsak kommit i delo med hvarandra, och hon ville
gärna stå väl med hela världen. Desto svårare var det för
henne att sätta sig in i sonens onåd. Redan förut nedtryckt
af mannens död, bragtes hon nu till hela sin varelse ur
jämnvikten. »Våra hatare,» skrifver hon i denna bedröfvelsens tid
till Magnus Gabriel, »äro allt för många, men jag hoppas
Gud lärer drygt nog betala en dag, hvad vi så oförtjent lida.
Gud unne oss draga allt med tålamod, hvad oss tillfogadt blir.
Jag vet Gud har lofvat samla enkans tårar och se till hennes
suckar.»
Trots Ebba Brahes suckar och tårar förblef emellertid
Magnus Gabriel i onåd, så länge Kristina var Sveriges
drottning, och äfven sedan Karl X Gustaf fattat spiran, dröjde det
någon tid, innan han återkallade sin svåger, dels af aktning
för drottning Kristina, dels därföre att han ogillade Magnus
Gabriels sätt att klaga och jämra sig för alla, sedan han
blifvit förvisad från hofvet. Först på hösten 1654 inträdde
han åter i sitt ämbete. Axel Oxenstierna var nu död,
»hufvudmannen af våra förföljare», såsom Jakob Kasimir
de la Gardie skref. Fru Ebba började åter se framtiden
ljus för sig och sina barn. Svågerskapet skulle väl bära
sina frukter, hoppades hon. Magnus Gabriel fick verkligen
också ett vedermäle af sin kunglige svågers bevågenhet,
då han sattes i spetsen för den härafdelning, som skulle
sändas öfver Livland for att betvinga Lithauen och möta
konungen i Preussen.
Grefve Magnus ådagalade under detta fälttåg lysande
tapperhet och äfven politisk takt, men han saknade
förutseende och ihärdighet samt var ej vuxen de stora svårigheter,
med hvilka han hade att kämpa.
Ebba Brahe ser Magnus Gabriels bedrifter med en moders
ögon. Stolt och lycklig öfver hans framgång, skyller hon
motgången på vidriga omständigheter. Så uttrycker hon i
ett bref sin stora glädje öfver att Lithauen genom »Guds
nåd och min käre son» gifvit sig under Sverige. Hon
hoppas, att det allt fortfarande må gå lika bra, »Guds heliga
namn till ära, vår konung till nådigt behag, min älskade
käre son till högsta beröm, alla mina kära barn till största
hugnad och alla de vårt hus hata till största harm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
