Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtans förtret». När det sedan började gå grefve Magnus
emot, intages hon af djupt medlidande med »det stora,
odrägliga besvär han trälar uti, af alla forlåten med medel».
Ebba Brahe säges i sina unga dagar, då hon var med
mannen i Estland, lemnat prof på stort mod, men nu på
gamla dagar synes hon ej hafva haft någon hjältesjäl.
Då Magnus Gabriel var innesluten i det af ryssarne
belägrade Riga, besvor hans moder honom skona »sitt ädla
lif och inte draga ut ur staden mot de barbariska skälmarne».
Hvarken han eller hans bröder följde dock dessa klenmodiga,
af en oförnuftig kärlek förestafvade råd, utan uppförde sig i
striden värdigt sitt namn. Fru Ebba uppskattade likväl deras
tapperhet, när hon hörde den omtalas, om hon också ej
eggat dem till djärfva dåd. »Jag kan min Gud inte nogsamt
tacka,» skrifver hon, »som mig så lycklig mor har gjort,
att jag sådana söner födt har.»
Krigsåren under Karl X Gustafs regering voro tunga år
för Ebba Brahe. Utom Magnus Gabriel hade hon i kriget
tre yngre söner, af hvilka den äldste, Jakob Kasimir, ett år
låg för döden i fläckfeber och under det följande (1658) blei
skjuten vid belägringen af Köpenhamn. På våren 1656 reste
Maria Euphrosyne ut till sin make och lemnade sina barn i
farmoderns vård. Den andra svärdottern, Ebba Sparre, liksom
hennes egen äldsta dotter, Maria Sofia, voro dessa år jämt
sjuka. En annan dotter, Kristina, blef 1656 enka efter
fältmarskalken Leijonhufvud. Till all den oro, som Ebba Brahe
hade att utstå för alla dessa kära, kommo hennes bekymmer
för en invecklad process, hvarom mera framdeles. Inte var
heller tillståndet i hemlandet egnadt att upplifva sinnet. Där
var så ödsligt och folktomt, mycket mer än på Gustaf Adolfs
dagar. Med ängslig ifver mottogo de hemmavarande hvarje
underrättelse utifrån. Än var det ett segerbudskap, än
framkallade underrättelsen stor bestörtning. Det såg ut som om
hela Europa skulle sammansluta sig mot Sverige, och
framtiden syntes hotande.
»Vi äro i stor ångest här för juten, den tala de illa
om här,» skrifver Ebba Brahe den 3 april 1656 till Magnus
Gabriel. »Gud vare oss nådig, om juten kommer och slår
ihjäl och tar bort allt det lilla en arm människa har igen.
Gud se oss med nåder an! Här ser mycket farligt ut för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
